Vissa saker ger mer energi än andra, t.ex Västindien & Alaska & Island

I kväll har jag varit på en träff med Jorden Runt Seglar Klubben (JRSK), och det är alltid inspirerande.

Jag lyckades komma ungefär en timme för sent, då motorvägen i Halland bitvis inte gick att se för allt regn. Det var Anna-Karin och Håkan som seglar ombord på Unicorn som berättade om livet ombord. Jag kom lagom för att höra om den delen av Västindien som jag har seglat i. De berättade om häftiga vandringar på Dominica, och stora vattenfall. Sedan gick berättelsen vidare till Petit Peton på St Lucia, nästan 800 meter över havet, och hur de faktiskt vandrat uppför det berget, inte bara en gång utan två gånger. Nästan sist i deras berättelse fick vi höra om hur man via sin VHF kl 07.30 eller var det 19.30 fick höra vad som var på gång för "crusiers in Grenade", eller om man gick in på en speciell Facebooksidan, så var det lätt att få nya vänner även på Grenada. Sedan blev det en hel del frågor om försäkringar, försäkringsbolag och vad som är viktigt och inte när det gäller försäkringar.

Jag fick en pratstund med Ulla och Irene klubbmästarna i föreningen, om det inplanerade seglarminglet 16/10 med Milo Dahlmann med flera, som här får lite smygpremiär. Den officiella inbjudan går ut på fredag, och då tror jag det blir ett stort tryck snabbt.
Det kändes upplyftande att få höra långseglarprat och många hade planer på att gå sig av.

Så kommer jag hem och öppnar ett mail. Jo, jag kan få hjälp med den efterfrågade knopkvällen i november, men by the way så har jag precis kommit hem från Alaska, efter att ha seglat med Lindisfarne. Vad svara jag på det mailet?! Jo, wow, vilken segling. För att inte surfa runt på Lindisfarnes hemsida hela natten och bli alldeles avundsjuk, lägger jag ut det här till dig att läsa. Själv tänker jag lägga mig och sova och drömma om en lång seglats till Island, nästa sommar, närmare bestämt avfärd 21 juli! Då seglar jag iväg med Celeste som idag har haft fotografering ombord, de du!

Vinden drar i, och jag vill segla iväg NU!

Jag måste dit ut till havet igen

och himlen vid havets bryn

och allt jag begär, är ett fullriggat skepp

och en stjärna att följa i skyn,

och en fridfull sömn och en vacker dröm,

när den långa resan är över.

Det viner i träden utanför mitt fönster, på SMHI´s hemsida står det att det blåser 20 m/s från syd på Vinga, ViVa säger 18 m/s vid Måvholmsbådan. Jag undrar naturligtvis hur min båt har det i främmande hamn med 8 mm förtöjningstampar, istället för de grova 12 mm som finns på min båtplats i GKSS-hamnen. Funderar på om jag skall åka ut till Björlanda och se om henne, men bestämmer mig för att sitta kvar hemma, i alla fall en stund till.

Misstänker att det till slut blir en tur ut till båten senare i natt. För när jag väl lagt mig, då hör jag vinden tydligare igen, och då börjar jag fundera över hur bra hon egentligen ligger. Så där är det jämnt när det blåser, men i vanliga fall åker jag ner till båten och lägger mig och sover i båten när det stormar, då har jag kontroll på läget. Men med bara en arm brukbar, och inget förstag att hålla i, på min ännu mastlösa båt, då kan det faktiskt vara lite farligt. Så tant tänker numera på faran!

Men vinden framkallar en annan känsla också, och den är starkare än allt annat- JAG VILL SEGLA! Jag vill segla långt och länge. Släppa förtöjningarna, dra upp seglen och segla rakt ut mot horisonten.

Det närmaste jag kan komma att segla vore att segla med ombord på Celeste nästa helg. Celeste går i väg på Four Country Race den 17 september och det hade varit toppen att få vara med ombord. Jag tar Wikepedia till hjälp för att drömma ytterligare.



Från Långedrag ner genom Kattegatt, Stora Bält vidare in i södra Östersjön och mot Tyskland, och Rostock.  Det är planerat bara en natt i hamn i Rostock, det kanske är synd för det finns nog en del att se där, men det är ju seglingen jag vill åt!
Sedan är planen att segla öster ut mot Swinoujscie i Polen.En kurort, där skulle jag kunna stanna en vecka, men då blir det ingen segling, så det är bara att dra vidare. Aningen blir det
runt Rûgen eller genom Stralsund. Jag har varit både på Rûgen och i Stralsund, det skulle verkligen bli intressant att segla förbi Stralsund och genom de trånga passagerna i Rügen med Celeste. Vi tyckte att det blev trångt med en 33 fotare, och nu är det en 65-fotare som skall genom dessa passager.

Efter Polen är planerna att segla norrut till Köpenhamn och lägga till inne i Nyhavn. Tänk att gå ut och ta en kall öl på Ströget efter att ha lagt till mitt i Köpenhamn!
Sedan blir det kanske Anholt, Läsö eller Skagen. Säkert kul för den som aldrig har varit där, själv skulle jag hellre vilja segla till Väderöarna och vända, än att ligga i Skagen, men där är smaken olika.

Om det inte hade varit för att den veckan är mer än fullbokad med arbete som inte går att att avboka, för att jag inte kan säga nej kanske, eller för att jobbet är högprioriterat kanske?! Allt det går att styra om, men det som inte går att styra om är att en av mina bästa vänner skall gifta sig, och jag tänker ha fin lång klänning, sätta upp håret högt, svassa omkring på höga klackar och hålla tal. Där kan inte seglingen vare en ursäkt, men det är också nästan den enda ursäkten för att inte segla Four Country Race ombord på Celeste, om bara 10 dagar. Eftersom jag skall hålla manöverkurs med motorbåt lördagen den 17 september, så lär jag få ägna mig att vinka av dem ombord, och kanske dig om du väljer att följa med.

Tänk att jag inte kan lära mig att säga nej!

Jag har varit med på GQSS seglingssektionens möte i kväll. Det var både långa och korta planer om vartannat. Några aktiviteter till i oktober, november och december skulle snabbt planeras och skickas ut till alla medlemmar via medlemstidningen Oscar och nyhetsbrev.  Det som vi inte ens pratade om var vilken av våra två hemsidor vi skall lägga ut allt på- För vi har den gamla hemsidan här, och den nya hemsidan här, och just nu är ingen helt uppdaterad. Tänk att jag inte kan lära N E J, dessa tre bokstäver som är så svårt att sammanfoga till ett någorlunda bestämt ord, som indikerar för omgivningen att de får hitta någon annan som gör det som de gärna vill ha utfört. Men visst är det sant, att om du vill ha något gjort snabbt och effektivt, då skall du ge det till en upptagen kvinna, för då blir det gjort.

Så nu har jag lovat att ordna en kväll för alla medlemmar där vi gör sjömansarbete, pratar, spånar idéer inför nästa år, fikar och kanske dricker ett glas vin. den planerade pubkvällen den 27/10 blev raskt omvandlad till medlemskväll, och nu är jag på jakt efter en kvinna som kan lära oss andra att göra sjömansarbete. Kanske kan jag få några tips via bloggen eller via Facebook?

Den kvällen kan bli som en sk. syjunta som några bekanta fortfarande håller igång efter drygt 20 år. Officiellt skall de sy, men det var ungefär 15 år sedan någon sydde, stickade eller virkade något, för de bara träffas, pratar, äter och har roligt. Det innebär för GQSS del kanske att de som vill dricka vin och prata gör det, och de som vill göra sjömansarbete gör det, och de som vill spåna idéer för vårens aktiviteter gör det.

Jag som skulle öva på att säga nej, jag sa som jag brukar, hur svårt kan det va´ att fixa den kvällen. Naturligtvis hur enkelt som helst, för jag har lite annat att fixa med samtidigt, så det här hinner jag säkert ändå.

Så det gick inte den här gången heller för mig att säga nej, men jag arbetar på det.....

Det är kul att vara populär...

....eller i alla fall ha den mest populära kursen hos Kryssarklubben just nu. Det är egentligen 14 platser på kursen normalt, men eftersom det var en annan kurs på måndagar som inte var lika populär, fanns det ett klassrum ledigt. Vi tar bort väggen och vips finns det plats för några flera. Just nu är det 19 anmälda, och gränsen går vid 20 personer.  Det blir flera som kan diskutera och lära sig, men också större krav på mig som lärare. Det kan bli körigt att hinna runt till alla när vi räknar tidvatten, men det löser sig. Det är så roligt att träffa alla kursdeltagarna, för var och en har i regel med sig spännande erfarenheter som både de andra kursdeltagarna och jag kan lära oss av.

Det är roligt att fler och fler människor vill segla lite längre än bara på kusten, eller över till Skagen. Fast långfärd behöver inte vara den som färdas längst, det kan vara en kort seglats, men en stor inre resa. Nästa måndag börjar utsjöskepparkursen i Dovers hamn, och tio veckor senare slutar vi med en seglats mellan Calais till Dover, i alla fall på pappret.

Annika som arbetar på kansliet hos Kryssarklubben, sa efter att hennes man hade avslutat utsjöskepparkursen att det var skönt att få tillbaka matsalsbordet. Vadå undrade jag? Jo, det hade legat ett sjökort över Engelska kanalen, en Reeds från 2006, passare, linjal och transportör framme hela terminen. För hennes man befann sig mentalt i Engelska kanalen hela kursen. Efter kursen när han hade lämnat tillbaka sin lånade Reeds och stoppat undan sjökortet över Engelska kanalen, då fick hon tillbaka matsalsbordet.

Det är så det är för mig. Jag är seglar i Engelska kanalen på hösten och våren. Så naturligtvis måste jag köpa Yachting Monthly varje månad, så jag har kontroll på vad som händer runt mig när jag seglar. Ja, jag måste köpa Practial boat owner också, och ibland slinker det med en Yachting World. Det råkar till och med vara så att jag har en Reeds 2011, både i pappersform och elektronisk. Nu har de släppt Betaversionen av Reeds på nätet, och naturligtvis måste jag ha en för att se hur det fungerar.

 Tänk, bara för att jag håller en utsjöskepparkurs, stående på land i Långedrag....

........ÄNTLIGEN!!!!!!!!!!

MASTFÖTTER X FLERA

Gamla mastfoten på sin plats

Nya mastfoten, inte på plats ännu

...så har jag min nya mastfot ombord. Inte sitter den på plats ännu, men den är ombord i alla fall. Det är över ett år sedan jag senast seglade min egen båt innan rigghaveriet. En kontrollerad gipp med stora genuan i mycket vind, och då gick toppbeslaget. Det värsta var att det var inte bara toppbeslaget som gick, det blev sprickor i mastfoten också. Sedan var det där med att jag skulle bestämma mig för singel line reef bom, eller inte. Eller kanske, eller kanske inte. Visst är det bra med att ta in andras åsikter, men jag höll på att bli tokig av allt jag läste och vad andra tyckte. Till slut blev det en single line reef bom, så det så.  Min fortissimo Emma är båt nr 1, och konstruktören Lars-Olof Norlins (LON) egen båt som han byggde till sin familj. På grund av diverse olyckliga omständigheter så bestämde han sig för att sälja båten, och jag är ägare nummer tre av Emma.

LON vill definitivt att jag skall ta bort det främre förstaget, så Emma får originalrigg igen. Nu får han som han vill. Emma blir som originalriggen var ritad. Men mina 120 kilo ankarkätting tillsammans med 17 kilo bruce-ankare i stäven, de ligger kvar, vad han än säger. :-)

Lars-Olof Norlin seglar Emma hösten 2009

Fast kommer han och seglar Emma igen, och seglar ifrån både stort och smått med henne igen, då kanske jag ångrar mig igen. Man skall aldrig säga aldrig. 

Jag har en viss annan fortissimo vid namn Agraff, som seglar retfullt snabbt på 24-timmarsseglingarna, men så har hon ingen kätting i näsan som väntar på att ankra henne i en djup vik i Skottland.

Emma har 120 kilo kätting i stäven, för vi skall till Skottland och undersöka många djupa vikar snart hoppas jag. Fast först skall jag segla till Island nästa sommar, och då får Emma vara i Sverige.

Men innan dessa har jag minst två roliga utsjöskepparkurser att undervisa, och förhoppnignsvis lära mig nya saker, inte bara lära ut. I kväll har de 14 anmälda deltagarna till höstens kurs fått mail om vad de skall läsa på. Vill du ha ett boktips inför hösten, hittar du det här. Kursen är fulltecknad, så nu är det en kurs till våren som gäller om du har funderat på att gå.

Nu är det dags för en nya arbetsvecka, så se´gla ut!