Blåa minnen

I dag pratade jag i telefon i nästan en timme. Det var länge sedan jag pratade så länge i telefonen, jag brukar inte ta mig tid för långa samtal, utan brukar vara snabb och rationell för att hinna många korta samtal istället för enstaka långa.

En kväll i november för flera år sedan.....

Visst pratade vi om gårdagens segling. Men det var inte det vi pratade om, utan det faktum att vi pratade länge som väckte minnen till liv. Roliga minnen från ett liv med mycket segling och hav i.

En elektronisk fotoram är ett bra verktyg för att väcka minnen till liv igen, men tills dess att jag har en sådan ram får bloggen vara den elektroniska ramen.

En blå dag.....

Året har börjar bra, har fyllt på med möten och upplevelser som givit energi och kraft. Men det behövs blåa dagar i tillvaron, och rosa vantar i kaschmir.

Stinas rosa vantar

Jag har tränat mitt skadade knä som en galning när jag varit ledig. Nu vet jag vad som krävs för att bli bra i knät, och jag vet nästan hur jag skall uppnå det. Axeln som jag skadade i olyckan för ett år sedan, den har jag tränat frisk och stark, fyra månader före uppsatt mål, men nu gäller det att hänga i, för att få alla seglarmusklar på plats. Peter Gustafsson på www.blur.se skrev för ett tag sedan om träning för kappseglare, men även vi som inte kappseglar måste träna för att ha ett bra liv ombord.

En blå morgon

Segling är helt klart bästa träningen för mig med att hela tiden hålla balansen och röra mig med små rörelser, så en balansplatta i köket får ersätta seglingen de dagar jag inte är på sjön. Får lägga till pilatesbollen för att få magträning.

En frusen vinsch

Skota och hissa segel är bra träning för axlar och armar. Gummiband och hantlar är hjälpen på vägen för att få fortsatt styrka när livet inte bjuder på arbete ombord.

Rigginspektion

Fotografera ombord kräver mycket av knät, inte alls som att fotografera med stativ på land.

Mot Vinga, i dag igen....

Ja, helt klart är allt bättre på sjön, för att jag mår bättre då, det gäller att fylla livet med blåa dagar på havet.

Varmt på insidan

I dag har vi kryssat till Vinga, ätit en mycket god grönsakssoppa och försökt segla gennacker tillbaka. Eller rättare sagt de var två som seglare lite mera, och vi var två som fotograferade lite mera.

Solen går ner

Det slutade med att vi fick ta till järngenuan och lägga till i mörkret i Hovåshamnen med en spröd isskorpa.

Solen går ner bakom Trubaduren

Varför har jag då haft rosa vantar hela dagen? Inte vilka rosa vantar som helst, utan vantar i kaschmir, med torgmadamsfingrar och uppfällbar topp. Med en Fladen säkerhetsoverall, kängor och underställ känns det lite klumpigt och inte alls gracilt när jag skall fotografera. Lägger jag därtill kniven och pannlampan så är det praktiskt rakt i genom. Då är rosa kaschmirvantar och leopardmössa lagom motvalls och ger bättre bilder.

Strax norr om Styrsö och Vargö

Lena och jag åkte direkt till Götas kök och bar, iförda våra overaller, kängor, pannband/mössa och vantar. Nu är det visserligen min stamkrog i hemmakvarteren, men de höjde inte ens på ögonbrynen utan frågade om vi ville ha ett bord för två.

Ja, detta har verkligen varit en blå dag fylld med energi, som följdes av en härlig solnedgång, och där mina rosa vantar har hållit delar av mig varm, och resten av kroppen glad

Nu rullar seglaråret igång på allvar

Nu rullar seglaråret i gång på allvar. Förberedelser inför båtmässan pågår för fullt. Jag är involverad både i ett seminarium för Seapilot och AIS lördagen den 4 februari kl 15-17 och tjejdagen tisdagen den 7/2 från klockan 12.  Där emellan skall jag stå några timmar i Sjösportskolans monter, och hinna med GQSS pubkväll i anslutning till båtmässan fredagen 10/2.

Men långt innan dess har GQSS en del aktiviteter. Nu har klubbtidningen Oscar äntligen gått i tryck. Nummer 2 2011 förvandlade jag till nummer 1 2012, då det blev strul med tryckeriet. Så nästa vecka är det besök hos SSRS i Hovås och ledardag för de som arbetar i styrelse och sektioner. Veckan därpå skall vi helst både ha budgetmöte med styrelsen samtidigt som det finns ett informationsmöte om man vill arbeta som funktionär hos GKSS under sommarens kappseglingar. Bland annat blir det WM i Elliot vecka 26 i Långedrag, bara en månad före OS i London. Sista stora tävlingen i Elliott innan OS, det är klart att hela världseliten kommer! Då kan vi från GQSS vara med där, om vi vill.

Sedan skall naturligtvis GQSS vara med på tjejdagen 7/2 på Båtmässan, det skall bli riktigt roligt.

I går träffade jag också Anna-Lena Elled chefredaktör för Search Magazine. Hon beskrev sig själv som en glad surfare som numera också är chefredaktör. Hon har mycket spännande för sig. Jag beställde genast en prenumration på Search av henne.

Kvinna Ombord hos Kryssarklubben har ett spännande program instoppat i det stora utbildninsprogrammet från Kryssarklubben, men tyvärr finns det inte utlagt på webben ännu. Det är verkligen dags att anmäla sig till vårens kurser om du vill ha en plats, så snart det kommer ut på hemsidan.

Snart börjar Jorden Runt Seglarklubbens tjejträffar, och den klubbens vanliga onsdagsträffar, och de kommer också till tjedagen 7/2.

Sjösportskolan slås snart ihop med Svenska Båtskolan, så ett nytt namn kommer lagom till båtmässan i Göteborg, men där finns vårens kurser också utlagda för förarintyg, kustskepparintyg, högfartsintyg och praktiska kurser i båtmanövrering på båda sidorna.

GKSS har börjar lägga ut sitt utbildningsprogram, och där har de kvinnliga seglingssällskapen gått samman om en nybörjarkurs 11-13/5 och en trimkurs 11-13/6. Det kan du läsa om i GQSS almanacka.

Som avslutning på dagen i går var vi några som åt middag och pratade om ett seglingsprojekt till Svalbard och andra exotiska platser. Det finns många möjligheter, några få hinder och bara himlen är begränsningen om vi bara vill. Den middagen var oerhört upplyftande, och gav ny energi. Så fullt fart framåt igen, och i morgon, då skall jag ut och segla!

Vad gör jag här?!

Lunnefåglar modell Kanada

I går var jag på ett sådant där föredrag igen, som fick mig att ställa frågan: Vad gör jag här? Det vill säga varför är jag inte ute och seglar på världshaven, istället för att sitta framför en dator, eller vara ute på kundmöten.
Vackra naturbilder avlöstes av panorama vyer över ödsliga landskap i över två timmar. Årets segling för Annika och Björn ombord på forgusen Lindisfarne har gått från Nya Zeeland, Hawai upp till Aleuter-öarna i Alaska. Det betyder att de har seglat både i södra och norra Stilla havet detta året.

Storfiskare

En av det häftigaste delarna av föredraget var deras film på hur de står sex-sju meter från björnar som jagar lax, och björnarna bryr sig inte om människorna runt omkring. Att det sedan var tidvattnet ibland är två meter och ibland är sex till sju meter, det blir sekundärt med alla de vackra vyerna. En speciell sorts lunnefågel, fiske av jättelika hälleflundror och speciella tidvattenhamnar var andra händelser som etsade sig på näthinnan.

Annika och Björn har fortsatt sin färd söderut ner för Kanadas kust, och just nu ligger deras båt på på en ö väster om Vancouver. I år skall de segla norrut igen, för att kunna segla runt bland Aleuterna i långsam takt. Kanske kommer de inte hem till Sverige för att träffa vänner och hålla föredrag nästa vinter. De skall istället troligen vintersegla i närheten av Vancouver och Seattle. Så det är inte säkert att det blir ett föredrag 3 januari av Annika och Björn i Slörens regi nästa år. Så då får du, jag och alla andra kanske nöja oss med att följa dem på deras fina hemsida.

Hemma föresten, vad är det? De seglade iväg 1 maj 2005, och har inget som de kallar hem i Sverige längre. Deras hem är ombord på Lindisfarne, och de är ständigt på väg. Vilket underbart liv de har, för det mesta....

För dig som inte fick vara med i går, då finns det en chans att få lyssna till dem. Annika och Björn kommer till Kryssarklubben 25 januari för att hålla föredraget. Vill du anmäla dig till det föredraget, då hittar du länken här.

Långseglare i diskssion

Vi som var där, vi blev alla sugna på att ge oss iväg. Thomas Darholm, ordförande i segelsällskapet Slören, erfaren Shetlandsseglare från Sjösportskolan och förhörsförättare för mina utsjöskepparelever hade bjudit in mig till den här kvällen. Lars Fjelddahl, Sjösportskolans "mesta" skeppare med otaliga Atlantkorsningar och flera säsonger i Västindien hade kameran i högsta hugg, och kände också helt klart suget. Det blev spännande diskussioner under pausen.

När jag kom hem i går kväll fick jag ett samtal, som frågade hur intresserad jag var att diskutera segling till Svalbard i kväll. Gissa vad svaret blev?! Så i kväll skall vi diskutera isklassade båtar, behörigheter, och hur många distans det är mellan Grönland och Svalbard egentligen.

Så här sitter jag och funderar över hur jag skall ta små blåa steg mot livet på havet.

Men i dag skall jag träffa chefredaktören för Search Magazine, och det är en helt annan typ av segling som vi pratar om där. Så nu smider vi kortsiktiga planer för 2012.

Ett blått år

Ett gott nytt blått år



Det nya året skall bli ett blått år, som skall fyllas med spännande möjligheter. Blått som havet och vinden och vågornas brus, och dit hela tiden min längtan ligger:

Edit Södergran har skrivit dikten En strimma hav:

Det är en strimma hav, som glimmar grå
vid himlens rand,
den har en mörkblå vägg,
som liknar land,
det är där min längtan vilar
innan den flyger hem.

Det nya året började bra med tolvslaget tillsammans med vänner nedanför fyrtornet ute på Vinga. Det är magiskt att ligga på marken och titta upp på fyrsektorerna, till slut känns det som att jag själv snurrar runt och fyren står stilla.

Det har varit en helg när tiden stått stilla, men ändå inte. Segla till Vinga, promenera, prata länge, laga mat, spela spel, äta gott, vila och bara vara. Det är då det blir tid för tankar, om framtiden både nära och fjärran. I dag var det dags att börja segla, ut på det blågråa havet, utan målet i sikte på grund av dimman. Men vi seglade hem, genom att ta oss en bit i taget fram till målet som var hemmahamnen.

Tankarna blev fyllda av drömmar och planer om och med uppgifter som hör hemma på och vid vattnet. Blåa drömmar som kan lyftas av tankekraft och vilja. Ett blått steg i taget mot målet.