Dagens kvalité, var det bättre förr...

Vad är kvalité? Finns det några produkter eller saker som håller i 100 år? Den frågan ställer reporten i P1 just nu. Programmet heter Var god skölj och handlar om minnen, och hur saker bevaras till eftervärlden. I dag konsumerar vi i hög hastighet, och många produkter är dimensionerade för att bara hålla en kort tid. Jag funderar över vår önskan att hålla kvar det som varit. Allt omkring oss förändras snabbt i dag, och då kan gamla historiefyllda produkter vara en del av tryggheten, eller kanske ännu hellre stabiliteten.

Kvalitetsprodukt från 1978, jordplint

I går började elektrikern arbeta i min båt. När han kontrollerade tjockleken på plasten konstaterade han att han tyckte plasten var lika tunn som i en Bayliner på 80-talet. För hans del betydde det att han kunde se att solen sken genom plasten. Jag som arbetat ombord på olika franska segelbåtar de senaste 20 åren tycker att min båt har väl tilltagen mängd plast. Det är till och med lite väl tilltaget på sina ställen, tycker jag. För att inte tala om tjockleken på allt trä. När jag nu köper nytt material blir det tunnare marinplaywood, och jag kommer borra ut hål där det behövs, och där det inte påverkar stabiliteten.

I går kom jag till botten på på båten, under den gamla fastskruvade batterilådan, under listerna med kablar för inomhusbruk och alla skarvar. Då hittade jag denna jordplint från 1978, i min fortissimo Emma, nummer ett i serien av båtar. Den var mer än väl fastsatt, bultad i skrovet och två spännband runt batterilådan som satt över, det var gjort för att hålla. När jag då ville slänga den sa elektrikern, det är bättre kvalitet i den än de produkter som tillverkas i dag! Den sparar vi.

Mina föräldrar, 91 och 85 år gamla, de köpte en helt ny bil för några veckor sedan. När pappa köpte sin vita 343, för rätt många år sedan sa han att detta skulle troligen bli hans sista bil. Då hade han avverkat en begagnad Saab och två fabriksnya Volvo under sitt liv. Så den tredje Volvon troddde han skulle hålla hans liv ut, men det var inte fallet. Motorn gav upp, efter 12 000 mil, och kan det stämma drygt 15 år?

Min gamla bil åker iväg efter 12 000 mil

Min förra bil var efter 12 000 mil och fem år definitivt uttjänt. Reparationer för över 60 000 kronor krävdes för att den skulle kunna fortsätta köras, därav blev intet. Kommer det att finnas några gamla bilar kvar om 10 år, eller är hela dagens armada av moderna bilar skrotade?

Nya båtar i dag är lätta i skrovet och har elektronik till mycket ombord. Riske finns att man använder maskiner istället för handkraft till exempel med elvinchar, och då känner man inte om något är onormalt eller kräver tillsyn. Se bara på båtarna i Volvo Ocean Race. De går sönder på löpande band.

På vår svenska nationaldag undrar jag om det trots allt så var att det var bättre förr, man tillverkade för att saker och ting skulle hålla länge. Hantverkare satt en ära i att göra ett bra arbete, i dag verkar det gälla kvantitet, istället för kvalitet.

Allt var inte bättre förr, men en del, eller hur?

Kabelbrand, på gott eller ont?

Roten till det onda, eller det goda...

Det finns alltid två sidor av allting. Antingen kan jag välja att se det som hände, som något negativt, eller så kan jag välja att se det som något positivt.

Flottören till den automatiska självlänsen, roten till......



För ungefär ett år sedan sjösatte jag min båt Emma, med höger arm i band efter en stor axeloperation. Inte hade jag lärt mig att be om hjälp med sjösättning, luftning av dieseln, och färd till hemmahamnen. Hur svårt kunde det vara att fixa det med en arm???

Sjösatte gjorde GREFAB, luftade dieseln, och fick fart på motorn fixade jag själv med en hand, och även färden till hemmahamnen. Tur att jag bett Gerhard komma ner och hjälpa mig förtöja, för det var inte enkelt i blåsten med enbart en arm som gick att använda.

Väl förtöjd i hamnen fyllde jag vattentanken, kopplade landströmmen och satte mig ner och njöt av att ha båten på plats i hamnen. Det var lite att pyssla med, och med en arm, då tog det lite längre tid än vanligt. Så jag somnade snabbt och lätt på kvällen i nybäddad koj i förpiken.

När jag vaknade nästa morgon, klev upp och såg med en gång en liten fin stril av vatten från en list i pentryt. Satte fingret i vattnet och smakade, det var sött! Skönt, då var det inget som läckte underifrån. Det är för att ha kontroll att allt är okej i båten, som jag alltid sover ombord första natten efter sjösättning, och jag hade kontrollerat både tätningen vid axeln och alla genomföringar direkt vid sjösättningen dagen innan.

Först öppnade jag luckan där det läckte, det stod helt klart mycket vatten i båten. Varför hade inte den automatiska självlänsen startat? Öppnade luckan vid självlänsen, dvs den djupaste delen. Insåg snabbt att nästan alla 100 liter vatten som jag fyllt, de låg i kölsvinet!

Jag böjde mig och lyfte upp flottören, då startade pumpen, men då startade också branden i kabeln!
Där stod jag med en obrukbar arm och en brinnande kabel som närmade sig vattenytan. Nu gällde det att tänka snabbt. Verktygslådan med tång var väl nedstoppad och säkringen till självlänsen inte helt enkel att komma åt.

Lyckades dra säkringen och få fram en tång med vindens hastighet, och kapade den glödande kabeln med vänsterhanden. Det kunde gått illa, om det fortsatt att brinna.

Den kabelbranden är orsaken till att jag nu skall dra ett nytt elsystem, och inte bara nytt elsystem. Elledningarna och de rör som de låg i, de låg inte bara rakt längs skrovsidan. Jag har tvingats ta ner mattan som klär taket och väggarna, riva hela panelen i förpiken, dra bort isoleringen och plockat bort över 200 meter kabel i en tiometers segelbåt!

Det kommer bli hur fint som helst, för just nu ser det ut så här, och det är inte bra.



intressant installation i pentryt...



aldrig mer en kabel som jag inte vet vart den går..

Så kabelbranden förra året var roten till mycket gott, även om det just då inte kändes så just då.

Skidor på däck i juni- är världen upp och ner?!

Ja, min värld har i alla fall varit upp och ner sedan i februari

Egentligen skulle jag varit på ett 50-årskalas i Stockholm igår. Det hade jag verkligen sett fram emot, jag har filat på ett tal i flera veckor, men av det blev det intet, som så mycket annat den här våren.

Pjäxor och skidor på fördäck

Istället stod jag på bryggan och fotograferade och filmade, när deltagarna på äventyrsseglingen Sailing & Skiing 2012 med Celeste klev ombord. Några av filmerna finns på Youtube, här kliver några ombord, här har Bengt Tarre säkerhetsgenomgång. Nu är de på väg till Norge över Skagerack.

Celeste kommer hem från seglingen till Shetland 20 maj

För både båtar och projekt har kommit och gått hela våren, utan att jag har orkat delta speciellt ofta, mest har jag tittat på, som när Celeste kom hem från Shetland i maj.

Den här våren har verkligen varit upp och ner påvända världen, även om inte alla märkt det, men 500 olästa mail i den privata mailboxen och de flesta SMS och meddelande i mobilsvaret obesvarade blir märkbart till slut. Eftersom bloggen stannade 15 april, så är den korta versionen att jag varit sjuk större delen av våren, men då blev det allvarligt på riktigt.

Dramatisk ambulansfärd

Ambulansfärd i Karlstad, sjukhusvistelse med täta morfininjektioner, och en lång, smärtfylld färd hem till Göteborg i egna bilen förvandlade hela våren till en lite mardröm utan att överdriva. Tröttheten som varit påtaglig sedan i februari, med tilltagande smärtor i magen fick sin förklaring. Men jag gjorde jag som brukar i februari, och bet ihop och det fungerade inte riktigt den här gången, jag var dödstrött hela tiden. Försökte träna det skadade knät med seglingen till Island som målsnöre, men inte ens det orkade jag ordentligt. Jag har nog något slags i rekord i förbrukade värktabletter under den här våren :-)

I veckan som gick blev jag rejält sjuk igen, och halvt på väg till sjukhuset igen, men jag ville inte bli akut opererad, så jag stod påklädd i hallen, men ringde aldrig taxin. Det blev bara värre och värre, så natten till lördag trodde jag att nu är det klippt, nu blir det ambulansfärd och akut operation på lördagen. Men på lördagsmorgonen var det mycket bättre igen, och döm av min förvåning när jag vaknade och jag hade inte ont i magen i morse, för första gången på flera månader.

Alla timmar som jag har legat på soffan och inte klarat av att göra något på grund av magsmärtor, då har jag hunnit vrida och vända på några projekt. För nu är det mycket på gång, och jag tänkte orka med de spännande projekten den närmaste månaden, såsom

1. dra om elen i båten med hjälp av elektriker med start i morgon
2. beställa pilotbok om Island, för det är mycket att läsa om den spännande och karga ön
3. vikariera som sekretera i GQSS styrelse, tills vi hittar någon som kan ta det uppdraget, och skapa externa kontakter i egenskap av vice ordförande
4. ställa i ordning rabatten utanför lägenheten med flera plantor och mera jord och gödsel
5. få ordning på balkongen som svämmar över av blommor och växter
6. slipa och lacka allt trä till båten som står i källaren
7. slipa och lacka all inredning i båten innan all inredning skall sättas tillbaka
8. återställa inredningen i båten
9. träna knät så jag kan både segla till och vandra på Island, Färöarna och Orkney i sommar
10. masta på den nya masten (med hjälp av Hampus förstås) för det är läskigt med en splitterny mast
11. sköta sociala media på WM i Elliott för damer vecka 26

nu blev det  en lång lista igen, märkligt...

1. men främst, ja både först, sist och där emellan står det SEGLA, för det är det som jag längtar efter mest av allt! Tur att jag kan se fram emot de cirka 900 M till Island! En hel vecka på havet direkt till Island, utan kontakt med land, wow! Sedan skall vi tillbaka också, och då skall vi både till Färöarna och Orkney.

Det gäller att trimma för bästa fart.

 Det går inte alltid att gå rakt på målet, då gäller att justera och planera om snabbt som ögat, så att världen inte hamnar upp och ner igen. Hamnar båten upp och ner, det går alltid att ordna...

Nu är det dags för ett blått år!