fredag 5 december 2014

Oväntade vägar, eller inte...

Glädje i Kroatien under SRW 2013
Jag läste en statusuppdatering på Facebook för ett par timmar sedan, som grep tag i mig: Hej mina vänner!  Jag har tyvärr fått ett återfall. Så jag ska få cellgifter o bli frisk!
 
När något riktigt sorgligt eller tråkigt  händer, då stannar jag förhoppningsvis upp och tänker till, som de flesta gör. Det gäller att tänka på att det kan bli försent att ringa ett samtal eller bestämma att träffas, det gäller att inte skjuta upp det jag vill göra till framtiden sedan.... "Jag skall bara göra allt annat klart först.....". Det gäller att ta de oväntade vägar av glädje som öppnar sig.. 
 
När jag letade i bloggen var hittar jag de största leendena hos mig själv?  Var känner jag största glädjen? Det är aldrig långt till en båt, ett sjökort eller en eller flera seglare när leendet är extra stort. Så hur kan jag fylla på livet med just det? ,
 
Ja, det var det där med oväntade vägar. Ett annorlunda möte sent den här eftermiddagen fyllde mig med både en vemodig känsla, och en stillsam känsla av glädje, att det här blir nog bra. Det mötet var ännu en puzzelbit som faller på plats,  den goa känslan tar jag med mig in i den här helgen. Ännu en oväntad väg fylld med glädje som öppnar sig där jag inte riktigt hade väntat mig den. Hoppas jag kan dela med mig av den känslan till kvinnan som skrev statusuppdateringar, hon lär behöva den.
 
Glädje på Malta under Yachtmasterutbildningen


Glädje att få tala till 250 kvinnor på Båtmässan

Glädje ombord på Agraff på vintersegling

Glädjen att se Anna Kjellbergs team segla i Lysekil

Glädje bakom ratten på Tootiki

Bästa glädjen egna båten med fulla segel
 
 
 

onsdag 3 december 2014

När jag som bäst behövde ....

Mot nya mål och en ny horisont
...inspiration och nya idéer så kom det som en skänk från ovan. Om man tänker på samma sätt varje gång, så får man samma resultat, det är en välkänd sanning. Jag känner verkligen att jag behöver skaffa mig nya visioner, inte trampa omkring i gamla hjulspår. Då kom det ett telefonsamtal och frågan jag fick gav mig ny energi.

Samma energi som skapas av att rikta fören på min båt mot en okänd horisont och främmande strand, nya områden att utforska, den energin kände jag började flöda inom mig. Att det var en seglande vän gjorde kanske sitt till, men helt klart kom energin tillbaka. Så med andra ögon och ny energi finns det nya möjligheter, trots en förkylning som inte vill ge sig, och en röst som inte riktigt bär, är det dags att sätta nya mål.

Det betyder att jag behöver segla mot nya horisonter oftare, för det är det som ger ny energi. Om sedan den horisonten numera är något så enkelt som en boj på en kappseglingsbana som skall rundas, eller om det betyder att kliva ombord på Celeste  eller Peristera och segla riktigt långt bort, det får framtiden utvisa. 

Leta i den här bloggen