Vänner eller kontakter längs vägen

Nawica på Vinga nyårsdagen 2010

Med några dagars ledighet tycker jag att tempot i livet har gått ner lite grann, fast det beror på vem du frågar. Mingel med vänner på kvällen annandagsjul, fika med väninna på stan på tisdagen, lunch med föräldrarna och sedan en middag hos goda vänner på kvällen. Det fortsatta med en dag på jobbet på onsdag, för att sedan skynda hem för att arrangera kvällens dammiddag. I går var det lunchbesök hemma hos mig på veckans rester och sedan vidare till frisören för att snygga till håret inför nyår. (det behövdes ingen föning pga vädret). Jag har precis skickat ett mail till min ungerska väninna som bor i Mûnchen. Seglingen för två veckor sedan tillsammans med gamla bekanta, bland annat en kollega från tiden på Central-IVA på Sahlgrenska som är narkosläkare från Ungern påminde mig om min väninna. Sedan finns facebook med allt från gamla klasskamrater från 9:e klass till senaste kontakten från min fina fotoaffär.

200 oöppnade privata mail från senaste rensningen i outlook är inget bra facit heller. Vet inte riktigt vad jag skall göra åt det, någonslags nyordning behövs. Jag skickar mail mitt i natten när alla andra sover, och tycker att det borde andra kunna göra också, fast det är nog jag som borde låta bli :-)

Jag inser att jag har ett högt tempo, och enligt många andra orkar jag mer än de flesta, men att hålla kvar och hålla alla kontakten levande tycker jag är svårt. För kvällarna och helgerna är oftast uppbokade med utsjöskepparkurs, GQSS-aktivitet, JRSK-aktivitet, SXK-aktivitet och rätt ofta kurs för Sjösportskolan. Jag gör det jag tycker är roligast, lever min dröm så gott det går i nuet och jag möter människor med samma intresse. Fast jag saknar alla dem jag inte hinner prata, eller rättare sagt inte prioriterar att prata med. För så är det, hela lívet är val och jag väljer det jag tycker är roligt och ger mig mest, oftast snabbt och utan att titta tillbaka alltför mycket. Inte som nu, när jag började fundera nu på morgonen.

En enda person förutom mina föräldrar som jag har träffat den här veckan träffar jag ofta, men resten av mina vänner går det långt mellan varven innan jag träffar. En del människor blir vänner väldigt enkelt, en del tar det lång tid med. Det som känns bra är att jag, som är så ingrottad i segling inte bara har seglande vänner, utan att det finns en och annan modig som vågar sticka in huvudet i seglargänget.

Det gäller för mig att försöka hitta människor som är mina motsatser, både när det gäller personlighet och intresse för att jag inte skall bli helt insnöad på segling och speciellt långsegling. Det vore roligt att prova på att kappsegla, men hur skall jag få ihop den tiden???

Men den kommande helgen tänker jag tillbringa tillsammans med vänner i båt ute på Vinga, och dom är alla nästan lika insnöade som mig, ialla fall när det gäller segling. Tar med mig "Den omöjliga isresan" av Eric Boye & Birgitta Boye-Freudenthal som inspiration inför kommande resor. Kanske blir det nya kontakter under helgen på Vinga med andra båtar och människor från Winga vänner. Jag tänkte ägna mig åt att umgås med mina vänner och förhoppningsvis lära känna dem bättre. Ett spel som heter "Lingon, Lådvin och Långkalsoner" kommer troligen att visa nya sidor av dem, som inte är relaterat till segling.

År 2012 är redan full av planer, och vilken tur att jag har skaffat mig en almanack med åtta dagar i varje vecka. Det är en "Nåndagsalmanacka" som skall rymma planer och idéer som inte får rum i den vanliga strukturerade almanackan. Annars är jag från 2012 helt elektronisk både när det gäller adressbok och almanacka. Dessa två filer skall fyllas med nya vänner och kontakter som dyker upp längs vägen, och förhoppningvis inga att radera. Några blir bara kontakter, andra blir vänner på riktigt, vad som blir vad får tiden utvisa.

Normalt sett får ett blogginlägg inte ta mer än 20 minuter att skriva, men det här tog längre tid. Så kortare och effektivare inlägg under 2012 blir nyårslöftet.

Att fotografera, det är en konst

Hur svårt kan det vara tänkte jag, och det är svårt! Det är inte helt likt mig att tycka att det är svårt, men jag får ingen ordning på bilderna.

Jag har skrivit en artikel för På Kryss, och nu vill tidningen ha bilder, nä fel, de vill ha fotografier!

Riktiga bilder, som skall in i tidningen. Det är inte helt enkelt att välja rätt objektiv, bra blixt och en stadig hand. Nu ligger min fina EOS 500D på bordet, med 10-22 objektivet och blixten Speedlite 430EX II vid sidan av. Det där med en extern blixt behärskar jag inte ännu. Pappas över 50 år gamla stativ är framtaget, men jag får inte till det som jag vill. Det är nu jag inser att jag måste gå ner till Grafi på Mariaplan, och få några råd.
Troligen behöver jag köpa ett fisheye och tillbehör till min blixt, och helt plötsligt ligger jag helt klart ekonomiskt back på den kommande artikel. Två stora sjökort Admirality Chart 3619 och 3625 över Brunsbûttel, Elbes utlopp och förstoringen över Cuxhaven kostade en slant. Skall jag segla till Helgoland eller ner till Holland det närmaste året, då kan korten vara bra att ha, men inte nu. Reeds nautiska almanacka har jag fått av redaktionen, så den belastar inte artikeln. Men nu behöver jag köpa tillbehör till blixten och ett objektiv till.

Det är ju inte ett enda dugg synd om mig faktiskt. Jag får chans att köpa bra utrustning till kameran, jag får frossa i Reeds och planera navigation som jag älskar. Så nu skall jag gå på fotokurs igen. Jag behöver nämligen inte gå så långt. Jag har köpt två kurser på DVD hos Grafi, och de är mycket bra och instruktiva, och sedan har de faktiskt en fotoskola på sin hemsida som jag precis har upptäckt.. Så om ett par timmar, då skall jag ha riktigt fina fotografier, hoppas jag. Läs nästa nummer av På Kryss i pappersformat, så kan du få se korten.

Människorna bakom seglingsintresset

I kväll har jag haft middag med fyra andra kvinnor mellan 25 och och femtio plus. Någon känner jag bättre än de andra, men jag känner alla dessa kvinnor tack vare seglingen.
25-åringen som har upplevt mycket för sin ålder
49-åringen som korsar Atlanten ungefär lika lätt som vi andra tar tåget till Stockholm
40+-aren som nyligen provat på att leveranssegla en stor båt Stockholm - Southampton
50+aren som seglar sin nya båt på kusten, men arbetat som kocka ombord på båt i Australien

Jag har en relation till var och en av dessa kvinnor, och oftast är det något som skall fixas, ordnas och ställas ut. Vi är alla rätt driftiga, och när jag träffar dem en och en, så är det oftast full aktivitet.

Ett bra sätt att lära känna varandra är att segla dygnet runt, med gemensamma vakter, då faller maskerna, stressen rinner av och det blir tillfället att diskutera livet, både stort och smått. Men hur ofta blir det segling dygnet runt? Ja, kanske 2013 om vi kommer iväg till Svalbard, men det är lite långt tills dess. Så i kväll har vi ätit middag, pratat om vad som faller oss in, och det blev en svindlande resa från ett Iran som krigsskådeplats, Indien som ett spännande land, till Marocko som turistland och en spännande angöring av hamnen i Rabat.

Ibland halkade vi ner i diket, dvs det kom upp något från segelklubben vi borde fixa med, men vi kom snabbt upp på banan igen, och pratade om något annat, t.ex chansen att jag kan arbeta mera med att skriva artiklar framöver, till att hur man skall få semestern att räcka till för allt man vill göra.

Ja, en alldeles vanlig torsdagsmiddag med fyra kvinnor som blev en spännande resa med människorna bortom seglingsintresset. Men visst slutade med att vi pratade om olika möjligheter att segla, nu till våren, i sommar, nästa vinter och sommaren 2013, för konstigt hade det väl varit annars.

CREA DIEM!

CREA DIEM betyder skapa dagen.

Skapa dagen inte bara fånga dagen , det är det både du och jag måste göra varje dag, det vill säga bestämma var fokus skall ligga. Kanske bestämmer oftast någon någon annan var ditt fokus skall ligga, men det är ett eget val även om det är jobbigt att tänka på. Orkar jag göra det då kanske du funderar över. Ja det är klart att det är arbetsamt, men ett litet steg för steg går det. Just nu funderar jag över sommarens segling med Celeste till Island, och hur jag skall ta mig med båt till Svalbard på något sätt.

Några dagars ledighet ger utrymme för reflektion, vilket är livsnödvändigt. Jag tittar på mitt rosa gummiband på höger handled och ler. Det står "en gnällfri värld "på bandet. En bra påminnelse om att göra världen bättre genom att sluta gnälla och faktiskt göra något istället. 

Nu är det dags att börja skapa den här dagen, den har jag fyllt med spännande aktiviteter. 

En förhöjd konsumtion av det skrivna ordet

Visst är det skönt med en helt ledig dag. Inget att göra förutom att slappa och kanske se på bio i kväll.

Den hektiska hösten har gjort att all läsning av böcker har legat på is. Det har bara blivit båttidningar i mängder såsom På Kryss, Yachting Monthly, Praktiskt båtägande, Sailing today, Practial Boat owner, Search Magazine och Västpricken. Men inte ens tidningarna är utlästa, utan enstaka artiklar är studerade, resten har jag mest skummat. Så jag vet vad jag skall läsa den närmaste veckan. Fast jag har köpt ett par böcker nyligen, som lockar och drar. Boken Skärgårdens växter och djur köpte jag på SXK Västkustkretsens kansli precis innan de stängde för i år. Destination är båtens bibliotek när hon är sjösatt i vår.

Jag var hos Nautiska magasinet i november och lyssnade på ett kort och inspirerande föredrag av Birgitta Boye-Freudental och Lotta Hagblom om när de seglade genom Nordvästpassagen. Boken Den omöjliga isresan finns med bland det jag längtar efter att läsa.

Sedan har jag länge önskat mig Nigel Calders Boatowner´s mechanical and electrical manual. Inte direkt en bok att sträckläsa, men att slå upp i och lära mig mera. Det lär vara bra när elsystemet skall ritas om snart. Jag köpte boken till mig själv i alla fall som en för tidig julklapp att njuta av, eller skall jag skriva facklitteratur för att klara av elfel på båtarna som jag kör elever i. För det handlar inte om, utan när det blir elfel. Elektronik och salt vatten, värsta kombinationen man kan tänka sig!

Men innan jag läser något av dessa böcker, så skall jag läsa "4 timmars arbetsvecka" av Tomothy Ferris och börja använda  min nya "Nåndagsalmanacka", som har 8 dagar varje vecka.

Det gäller att välja bort och inte till, om jag skall hinna göra och läsa allt jag vill.

Men än så länge håller jag fast vid att Reeds är bästa boken!