Finns det något bättre?

Nawica om natten, när alla andra har gått hem.

Jag har precis kommit hem efter kvällens navigationstur med mina kustskepparelever. De har lagt ut kurser, planerat rutter, styrt så att den gröna lanternan kommit mot den gröna fyrsektorn och vise versa med den röda sektorn. För att inte tala om hur duktiga de var att gå ut och in på ett förspring. Det är sådana här kvällar jag kan leva på rätt länge. När vi lade till vid 23.30-tiden skickade jag genast hem dem, trots att flera av dem protesterade och ville hjälpa till att göra klart båten.  Jag svarade dem artigt att de behövde åka hem och sova, för de skall orka hela dagen i morgon. Det är visserligen sant, men jag gillar att vara kvar ensam i Nawica, fixa och dona med tamparna, kolla fendrarna och bara sitta och njuta en stund av stillheten som lägrar sig. Nawica känns nästan lika mycket hemma som ombord på Emma. Så när jag sakta något motvilligt beger mig mot stan och lägenheten, längtar jag redan tillbaka.  Tur att det inte är långt tills nästa tur, för det är en del av vardagslyckan att få vara ute på vattnet med elever ombord på Nawica.

...det blir inte alltid som jag tänkt mig!

Dagens började bra med sjukgymnastik, både för axel och knä. Inspirerade av gårdagens text på blur.se  om träning för seglare, bestämde jag mig för att utmana skidmaskinen sist på dagens träning. Det gick att köra för fullt i femton minuter, vilket är ett gott betyg för den opererade axeln. Sedan vidare till båten. Min opererade axel och det skadade knät sätter käppar i hjulet för att jag själv skall orka, hinna och ha fysisisk kapacitet för att rita, bygga och sätta upp en ny täckställning på båten. Då är det tur att min 90-åriga pappa inte har många fysiska begränsningar!

Om jag kan vara hälften så pigg i den åldern, så får jag vara glad. För mamma tyckte det var tråkigt att bara promenera bland båtarna så hon ville ha en skrapa, så hon kunde skrapa bort snäckor från botten.

När de två energiknippena åkte hem, då köpte jag sushi på ett ställe, och handlade jag inför helgen, och sedan var det dags att vila en stund inför kvällens studiebesök hos JRCC på Käringberget. Då slog magsjukan till! Det var bara att lägga sig ner på soffan tillsammans med spann. Nu är jag bättre, och GQSS tjejer har säkert haft en givande kväll på JRCC.

Den här dagen blev inte som jag tänkt mig, men det blev bra ändå. I morgon blir praktiktur med helgens kustskepparkursare.

...dags att fylla på med energi

Vissa aktiviteter ger lite energi, andra ger hur mycket som helst. Medlemskvällarna hos Jorden Runt Seglar Klubben (JRSK), första onsdagen varje månad är sådana möten som ger energi. I blandade åldrar men med ett brinnande seglingsintresse droppar folk in och sorlet stiger högre och högre, tills någon ringer i klockan och kvällens fördrag börjar. Efter föredraget fortsätter diskussionerna, och jag känner mig alltid upplivad efter att ha varit där-  Är du inte med i JRSK och gillar att segla långt och länge, då borde du titta på hemsidan och gå med.

I kväll var ämnet AIS.
Gunnar Bulekin. tf Webmaster i klubben berättade om hur AIS fungerar, varför det inte fungerar och vad vi skulle tänka på när vi installerar. Det blev rätt mycket elektroniksnack, bland annat vad som gäller för att få AISen att fungera. Då fungerar inte med det nya ENEMA 2000 utan då får man använda 0183, alltså en splitter behövs garanterat.
Vi fick tips om gratis sjökortsprogram med öppen källkod som t.ex Opencpn och GRIB-programmet Zygrib som kunder göra livet lättare på sjön. Fast har det blivit lättare med alla elektronik? Jag pratade med Svante Jakobsson som hade utsjöskepparkurserna innan mig. Han sa, vadå teknik. Vi seglade med släplogg och kompass när vi långseglade och vi kom både fram och tillbaka. En annan seglare berättade att han kunde navigera efter stjärnorna. Astronavigering, det skall jag också lära mig, på kursen hos Sjösportskolan som börjar i januari. Men nu skall jag släcka ner och se på den halva månen, och kan konstatera att vi är nästan mitt mellan spring och neap och att tidvattnet inte bryr sig det minsta om elektronik, utan bara om månens kraft.

...och så kom Sea Piloten fram!

I kväll har Linnea och jag hållit kurser ute på Sjösportskolan i Långedrag. Linnea har haft förarintygskurs, och jag har haft en kustskepparkurs. Eller rättare skrivet, vi har startat upp våra kurser, för på två timmar är det en introduktion. För min del betydde det fyrar, fyrsektorer, dagersignaler och fartygsljus. Det är alltid lika intressant vad som har fastnat hos eleverna innan kursstarten. Det blev lite spännande kväll för oss både lärare, då vi hade i princip helt nya presentationer som vi inte riktigt hade lärt oss ordningen i. Men det var bara att agera som en gräsand som ser lugn ut på ytan, och som paddlar fort och mycket ekonomiskt under ytan för att förflytta sig. Det gick alldeles utmärkt, trots den nya presentationen, eller vad vet jag, kanske tack vare!

Nåväl, när kvällens kurs var slut, då tog jag fram Ipaden med appen SeaPiloten på, och gav den till Linnea. Den gillade Linnea skarpt, så jag kunde i lugn och ro packa ihop mitt material, hägna tillbaka konen och klotet på sin plats i materialförrådet. Jag behövde inte slita tillbaka ipaden, men hon hade nog gärna behållt den, och det hade jag gärna också gjort. Men än så länge är ipaden bara ett lån.

Vill du ladda ner Seapilot, då letar du i app store, så hittar du den. Jag har precis läst att SeaPilot i dag har blivit nominerad till en guldmobil i klassen bästa nytto- appen.

Nu är det tisdag, och den roliga veckan fortsätter.

I morgon blir det möte hos Jorden Runt Seglar Klubben!

och veckan började....

...med sjukvård ombord.

Tre väskor överfulla med sjukvårdslådor, filtar, nödbloss och olika typer av skrivplattor för våt miljö. Just skrivplattor för dykare är utmärkt att ha i sjukvårdslådan. Vi hastade genom brännskador, hjärnskakning och stukade fötter för att slutligen hamna i skeppsapoteket. Om du tar med dig allt du känner att du skulle vilja, blir det både dyrt och tungt ombord. Så det gäller att välja noggrant, och sedan vara uppfinningsrik. Ja, kvällen gick som i vanliga fall alldeles för fort, och sedan skulle allt packas ihop. Nu är det en ny dag, och i kväll blir kustskepparkurs, det skall bli intressant.

...det är så roligt!

Klockan är 22.30 och det är mer än 12 timmar sedan jag började göra veckans lektioner för navigationskurser. Jag hade tänkte uppdatera lektionsmaterialet för hur man skall korsa trafiksepareringszoner, och fixa till avsnittet om sjukvård ombord.



 Sedan började jag läsa i Reeds, och en bok om tidvatten och oceanografi och det tog tid. Sedan ringde telefonen och dagens plan att konservera motorn fick skjutas upp på grund av ihållande regn. Det blev till att röja i källaren i stället. Vilken tur att Lena kom och var organisationskonsult. Det blev mycket mera plats, och det tog många flera timmar, än vad en liten, enkel konservering av motorn hade gjort.

Nåväl sedan var det dags att slutföra utsjöskepparlektionen tills i morgon, och packa väskorna. Jo, det blev tre, just det TRE stora trunkar som skall med på kursen i morgon. Det är sjöräddning och sjukvård ombord som är omfattande.

Äntligen klar med första lektionen, men efter att ha läst en del artiklar, och några avsnitt ur några nya böcker så var det dags för kustskepparkursen.

Det blev inte som jag hade planerat, men det blir bra ändå. Kanske kan jag få till det i morgon med lite nytt material från Sjösportskolans kontor.  Dags för en ny vecka, fylld med sjöliv.