Vem vill bli gammal? Jag vill leva här och nu!

De senaste dagarna har jag fått förmaningar att ta det lugnt, att inte ha så många projekt, att sluta stressa. Ja, listan kan göras på alla förmaningar från välmenande vänner, bekanta, kollegor, chefer och en läkare som inte känner undertecknad speciellt bra, vilket han märkte efter en stunds konversation:-)

Men vem vill bli gammal, ha tråkigt och leva livet långsamt? Ja, det kanske finns sådana personer, och jag kanske blir sådan någon gång. Men nu lever jag, med en reparerad axel, ett trasigt knä, gott mod och en otrolig vilja. Den viljan har tagit mig hur långt som helst, och den kommer att fortsätta att ta mig långt, hur mycket andra försöker få mig att sitta still, ta det lugnt och inte göra så mycket. Jag försöker välja till sådant som ger energi, och väljer bort sådant som tar min energi. Fast ordet NEJ gillar jag inte, det är väl därför det är så svårt att få det över läpparna...

Den enda gången det får gå långsamt är när jag seglar, då är järngenuan bara något nödvändigt ont, som jag använder ytterst sporadiskt, och vinden får bestämma vart och hur snabbt. Det är det mest avstressande jag vet att segla mot en fri horisont. Vad jag längtar tills nästa års segling till Island ombord på Celeste. Jag skall verkligen njuta av varje minut, och ända fram tills dess ger drömmar om stora vågar, blått hav, blå himmel, delfiner och ingt land så långt ögat kan nå energi för alla projekt.

Ibland skojar jag om att när jag blir gammal skall jag sitta på ålderdomshemmet i en gungstol och berätta rövarhistorier. Troligen lär det inte finnas något ålderdomshem när jag blir gammal, och jag tror mer på att segla bort i solnedgången för att aldrig komma tillbaka.

Men just nu, så är jag här både morgon, middag och kväll. Det gäller att inte sova bort livet, för det går inte i repris. Så nu är det full fart framåt igen.

..allt roligt har ett slut.

Seglarens bibel!

Fast det behöver inte betyda att det blir tråkigt, det kommer förhoppningsvis något nytt roligt. I kväll var det näst sista gången på utsjöskepparkursen, och det kändes redan lite sorgligt. Det har varit en fantastiskt rolig, kunnig och för mig inspirerande grupp utsjöskepparelever, men långt ifrån enkel. Det är olika personer och personligheter, allt från någon som inte har långseglat mer än upp och ner på svenska kusten, till den som har seglat till Skottland och tillbaka. Jag som vill att alla skall bli nöjda, kommer troligen inte att lyckas, för det är svårt att göra så att alla känner att de växer när gruppens medlemmar är så olika.

En del delar frikostigt med sig av erfarenheter och kunskaper, andra får jag dra ur kunskapen. men det är så häftigt att alla med enkelhet numera tar sig fram både i standardhamnar och sekundärhamnar, både i Frankrike och England, nästan utan att höja på ögonbrynet.
Nästa gång är det sista gången, då gäller det att få ihop allt material, så jag får nog spela sträng fröken då, så inte alla skall prata i munnen på varandra. Då har det roliga arbetet med den här gruppen ett slut, men det kommer förhoppningsvis en ny grupp till våren, och då börjar seglingen från Dover till Folkstone igen....

Undrar om jag skall starta en Facbook-grupp för mina utsjöskeppare? Undrar just hur många som använder Facebook av dem? Det kan bli en rolig början på något nytt....

Den här helgen gick extra fort



Tiden går snabbt när man har roligt, och de har jag verkligen haft hela helgen. I fredagskväll började helgen med ett långt praktikpass i mörkret med mina kustskepparelever som du kan läsa i det föregående inlägget. På lördagen var det dags att lägga ut kurser, lägga till missvisning, deviation, avdrift och ström.  KGV, KÖG, Kk. Km och K skulle gå från frågetecken till utropstecken, vilket det gjorde, även om de inte trodde först. Vi lyckades t.o.m att få till alla knoparna på bästa sätt.  Dagen avslutade med kortspel på dagersignaler, väjningsregler och lanternor. Det var ett gäng trötta elever som gick hemåt för att ta det lugnt på lördagskvällen.

Själv kände jag mig som stålkvinnan. Jag slängde mig i bilen strax efter 17-tiden, jag hann nästan ända hem när Johan ringde om att larmet gick på Nawica. Det kunde jag inte lösa, för då skulle kvällens vinprovning gå om intet.

På 15 minuter gick jag från rosenkindad navigationslärare med fleecetröja, till festklädd värdinna med vinprovning som uppdrag, och jag hann vänta på bussen i cirka 30 sekunder innan det var dags att åka. Temat för kvällen var Sjösportskolans vänner, och var mycket lyckat med en bra blandning på gästerna. När dessutom tre av de manliga gästerna hade betalt min middag i vinkällaren när jag kom upp till restaurangen, för att ta hand om ev. springnotor, då var det bara att skrattande ta en taxi hem.

Det var inte utan att söndagens början var något seg, och då gäller det att utmana sig själv. Två pejlingar och utseglad distans, och sedan K, m, Km, dev, Kk, KGV, KÖG gjorde att förmiddagen försvann. Under eftermiddagen har vi pratat om sjukvård, säkerhet, hårt väder och gott sjömanskap. Det kändes lovaden när de trötta men nöjda eleverna åkte hem. Trodde jag! Efter en stund kom en av dem tillbaka, och då var det en urladdat batteri som behövde laddas upp. Men det hjälpte inte med startkablar och mina batterier, vi fick också på inköpsrunda i Västra Frölunda för att köpa ett nytt batteri.. Nåväl, det var bara att sätta det nya batteriet på plats med god hjälp av medhavd pannlampa, sedan kunde hon åka hem för att låta kunskapen smälta in.

Pizza tillsammans med en god vän blev den akuta lösningen på hungern efter en lång dag. Så nu sitter jag här, och borde ha gjort klart morgondagens utsjöskepparlektion. Men klockan står på 05.00, det blir en flygande start på en ny spännande vecka.