De senaste dagarna har jag fått förmaningar att ta det lugnt, att inte ha så många projekt, att sluta stressa. Ja, listan kan göras på alla förmaningar från välmenande vänner, bekanta, kollegor, chefer och en läkare som inte känner undertecknad speciellt bra, vilket han märkte efter en stunds konversation:-)
Men vem vill bli gammal, ha tråkigt och leva livet långsamt? Ja, det kanske finns sådana personer, och jag kanske blir sådan någon gång. Men nu lever jag, med en reparerad axel, ett trasigt knä, gott mod och en otrolig vilja. Den viljan har tagit mig hur långt som helst, och den kommer att fortsätta att ta mig långt, hur mycket andra försöker få mig att sitta still, ta det lugnt och inte göra så mycket. Jag försöker välja till sådant som ger energi, och väljer bort sådant som tar min energi. Fast ordet NEJ gillar jag inte, det är väl därför det är så svårt att få det över läpparna...
Den enda gången det får gå långsamt är när jag seglar, då är järngenuan bara något nödvändigt ont, som jag använder ytterst sporadiskt, och vinden får bestämma vart och hur snabbt. Det är det mest avstressande jag vet att segla mot en fri horisont. Vad jag längtar tills nästa års segling till Island ombord på Celeste. Jag skall verkligen njuta av varje minut, och ända fram tills dess ger drömmar om stora vågar, blått hav, blå himmel, delfiner och ingt land så långt ögat kan nå energi för alla projekt.
Ibland skojar jag om att när jag blir gammal skall jag sitta på ålderdomshemmet i en gungstol och berätta rövarhistorier. Troligen lär det inte finnas något ålderdomshem när jag blir gammal, och jag tror mer på att segla bort i solnedgången för att aldrig komma tillbaka.
Men just nu, så är jag här både morgon, middag och kväll. Det gäller att inte sova bort livet, för det går inte i repris. Så nu är det full fart framåt igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar