..och så var det dags för klubbkväll igen....

Som jag tidigare i veckan konstaterat så är mars månad fylld av idel klubbkvällar för olika klubbar. Denna veckan har jag besökt både Viking Yachting och Nautiska magasinet.

I kväll var det Nautiska magasinet som fick besök av GQSS. Johan, en av seglarinstruktörerna på Tom 28:orna som klubben hade utbildning på förra våren, höll föredrag om sjökläder under kvällen. Vi lärde oss om mycket om allt från Mustos värsting jacka med 4,5 lagers goretex, och ända ner till det enklaste vindjackan, utan en enda skymt av gortex. Johan och Erica hjälptes åt att guida oss mellan sjökläder, flytvästar och allt annat som finns hos Nautiska magasinet. Sedan började vi shoppa, och det blev en påse även i kväll. Nyttigaste köpet var en halsvärmare som kan bli en mössa, och lyckligast blev jag för att jag hittade boken Navigation 1, terrester navigation från 1986 som har getts ut för att användas vid marinens sjöbefälsutbildning och på sjökaptens utbildningen. Det finns nämligen inte så många exemplar kvar av den, den trycks inte längre, och nu är jag lycklig ägare till ett exemplar.
Jo, det är helt sant, man måste vara lite nördig för att bli lycklig av den boken, med förord av chefen för marinen. :-) Nu skall jag bara se till att få köpa nummer 2 av Sjösportskolan, och serien är komplett!

För att få balans i det hela, kan jag tillägga att jag köpte en blå Henry Lloyd kavaj med klubbemblem modell mjuk och kvinnlig.

Veckans inköp har tyvärr varit en del , men som ett på topplistan kommer Gills hellmans gloves och Henry Lloyds neck gator ocean  graft. Första gången som jag väljer bort Mustos handskar, men de var för korta i kragen. Gills handskar kan jag använda både när jag åker skidor och seglar. Om det var någon som missade försvarstalet för de dyraste seglarhandskar jag någonsin köpt, så kände jag att jag behövde försvara dem, i alla fall lite grann. Skall ut och köra Nawica i fyra timmar på lördagsmorgon, då blir de testade.

Det finns så många märken på sjökläder, att det ibland kan vara svårt att välja. Se själv här.

Nu är det dags att ladda för helgen som blir fylld med båtar och seglingsplaner, utan att åka till Älvsjömässan. GQSS skall ha ledardag på lördag, och det skall bli spännande.

...om du tycker att jag är viljestark, då skulle du träffa ....

...mina föräldrar!

Ibland får jag höra att jag är viljestark, ibland att jag är envis, det beror på vem som säger det. I dag har jag fått klart för mig var det kommer ifrån. I morse klockan 08 ringde min 83-åriga mamma från sjukhuset. Nu är jag opererad och har ätit frukost. Köper du med dig en kvällstidning när du kommer i kväll? Hon bröt lårbenshalsen i söndags på promenad med pappa, och på tisdagskvällen spikade de frakturen. När jag väl på sjukhuset, så berättar hon fnysande att de frågat om rehabilitering och hemhjälp. Hemhjälp behövs inte, jag har min man som sköter hemmet (pappa 90 år), och sjukgymnastik klarar jag , bara jag får instruktioner sa jag till läkaren sa mamma.

Sedan blev jag skickad hem till pappa, för han hade nog tråkigt trodde mamma. Jo, jo, inte en chans i världen att han hade tråkigt.
Han hade blivit lite irriterad när han var på sjukhuset, och de hade frågat igen om hemhjälp. det ansåg både mamma och pappa vara utagerat. De kan själva, jo, jo, så när jag kan själv, då vet jag definitivt var det kommer ifrån.
Pappa hade städat, lagat mat för flera dagar, och varit och köpt virke för att stadga upp deras dubbelsäng. De köpte en dux-säng med 25 års garanti när de gifte sig för 51 år sedan, den höll i 48 år! Då tyckte de att det var synd att lägga pengar på en ny duxsäng, för de skulle nog inte leva så länge. Men nu tyckte han sängen blivit svajig. Så han hade köpt virke, tagit mått och sågat till det mesta redan, fast mamma bara varit på sjukhus sedan i söndags! Har du hört begreppet om att försöka stoppa ett snälltåg med bara händerna? Så kändes det när jag pratade med pappa, och föreslog att jag skulle vara med när han vände upp dubbelsängen för att spika fast den stödjande ramen som han nästan var klar med. Jag tror inte du har tid med att hjälpa till, och dessutom vet jag inte om jag hinner vänta på dig svarade pappa.

Jag berättade att jag förhoppningsvis skall segla en Lagoon 450 från La Rochelle till Slit i sommar. Då svarade pappa raskt att hade han inte haft ont i sitt ena knä, och dessutom haft mamma att ta hand om, då hade han följt med Att segla på Atlanten, och få passera Gibralar det hade varit roligt.
Nu måste vi se till att mamma blir bra, för jag vill åka till Sardinen och bo i en fiskeby sa pappa drömmande. Det gäller att ha kvar sina drömmar, och att vara på bettet sa han och skrattade när jag något matt åkte därifrån.
Den som säger att jag är envis, den personen har inte träffat mina föräldrar, de kan försätta berg och tur är det!

...och så var det tisdag och den första klubbkvällen denna veckan...

Tänk att det är så roligt att få gå in i en stängd båtaffär, träffa likasinnade och få lära sig nya saker, en alldeles vanlig tisdag, denna förhoppningsvis vårlika månad som kallas mars.

Jag fastnade bland kablar, strömbrytare och en stor elpanel och började fundera igen, hur mycket kablar var det jag behövde köpa nu? Sådana där små rullar på 15 meter, det är en droppe i havet. Det är lika bra att köpa storpack med en gång. Undrar om det är guld under plasten, med tanke på priset. men det skall bara vara förtent kabel och inget annat. Hur stor plats får panelen med alla brytare ta? Hur skall jag få fram all den kabeln som ligger längs skrovsidan, inkilad.

Nä, nu var det dags att gå vidare till zinkanoder och annat. Det var det här med beväxningen på botten. Jag vet vid det här laget att VC17, är värdelös, fast inte om man är havstulpan. Havstulpanerna älskar VC17, det vet jag. Hela skrovet är fullt av dem. Under den station som Janne bemannade under kvällen fick vi lära oss om att vi numera inte skall prata om bottenfärg. För nu kan både du och jag använda ultraljud för att få havstulpanerna att försvinna. Lägg därtill en tub specialfett, och Janne sa att man kan åka till Paris och möta våren istället för att måla botten. Sedan fick vi veta att vi skall hälla ett nytt undermedel i tankarna, för att slippa dieselbakterier. Det fanns gott om referenser, så det blev 3 miniflaskor, rapport utlovas senare.

På klädavdelningen fick vi återigen lära oss att man får vad man betalar för, både när det gäller komfort och säkerhet. Gills fiffiga lösningar med reflexer på insidan av armarna, var tänkvärda. Till de tänkvärda hör också spinlocks nya flytväst, med inbyggd säkerhetskniv.

Joel avslutade vår rundtur med att prata om NMEA 2000, en ny nödsändare som ger signaler hos alla med en AIS-mottagare, vindmätare som mäter både vindstyrka och lufttryck med hjälp av ultraljud.


Om det inte vore för att jag är tvungen att göra andra saker i morgon kväll, då hade jag gått på SXK´s klubbkväll hos Viking yachting. Då kanske jag hade lärt mig lite mer om NMEA, för det är den biten som är svårast för mig. Något skall ju vara det också. Nu blir det ingen klubbkväll förrän på torsdag, tror jag...

...klubbkvällar är populära kvällar...

I morgon kan jag åka till Viking Yachting och gå på klubbkväll med JRSK, och på onsdag kan jag åka tillbaka till Viking, för då är jag Kryssarklubbare, och på torsdag går jag till Nautiska magasinet med GQSS, för då är det minsann klubbkväll där också. Vill jag så är hela mars en enda räcka av klubbkvällar på längden och på tvären. Det är fantastiskt att båtaffärerna ställer upp på alla dessa kvällar, och dessutom ger bra rabatter. Jag undrar hur det går runt. Just nu går det mest runt i huvudet av alla delar jag behöver för mitt nya elsystem till båten. Skall nog låta bli att gå på klubbkvällarna, utan istället rita på mitt elsystem.

..halkar omkring och tror att det är vår...

Höll på att inte komma in i bilen i går morse, och det verkar vara lika illa i dag, så det blir att städa på insidan.

Jo, i går var det SRC-kurs för hela slanten. Fjorton personer ville lära sig hur man använder en VHF.  De fick lära sig vad som är skillnad på ett SRC-certifikat, ett tillstånd från PTS, och ett abonnemang från Stockholm Radio. Det är tufft att sitta på kurs hela lördagen mellan 8.30 till kl 17, och sedan skriva prov. Men det gick bra för det mesta, och numera är kursdeltagarna innehavare av ett SRC-certifikat, så de vet skillnaden på certifikat och tillstånd för anläggningen. Vet du skillnaden? Om inte kan du gå på kurs hos Sjösportskolan. Antingen en heldags intensivkurs, eller en internbaserad kurs med Harald Treutiger. Det är inte enkelt att vara lika rolig lärare som Harald....., tänker inte ens försöka. Får vara bra på annat sätt.