Den stora tystnaden..

Är det skrämmande med tystnaden? Eller är det ett verktyg för att hålla massorna lugna som en del verkar tro?

Radion brusar i bakgrunden, TV står på lågt och telefonen och Ipaden plingar till med jämna mellanrum för att påminna om att mail och meddelande på sociala media gör att jag kan vara uppdaterad på vad som händer hos grannen, men också vad som händer på andra sidan jorden.

Det är kul att följa vänner och bekanta som seglar iväg över vattnet. Resor som jag förr såg fram emot att få höra om när personen kom hem, följer jag direkt dag för dag.

Just nu följer jag Celeste of Solent över haven när hon seglar mot Färöarna tack vare Marine traffic. Andra långseglares bloggar och resedagböcker dyker upp som länkar på Facebook.

Härom dagen fick jag en kommentar om att det verkade som om jag vaknat upp ur sommardvalan. Men jag hade inte legat i dvala, bara gjort oerhört mycket som inte fanns på Facebook, och funderat en hel del som så småningom blir blogginlägg eller spännande samtal mellan mig och en eller flera personer.

För att få tid och möjlighet att reflektera mera djupgående krävs det tystnad eller möjlighet att skärma av sig från bruset. Den tystnaden och den tiden är lyx i dagens Sverige.

Jag såg delar av ett program som kallades den stora tystnaden. Fem personer söker tystnaden för att se vad som händer med dem. En hemläxa kunde vara att stänga av telefon och mail under en timmas tid i vardagen för att söka tystnaden, alltså att inte vara upptagen med något annat, utan bara stilla försjunka i tankar.

Vad händer om jag stänger av telefon och mail en timma varje dag, för att bara tänka och fundera utan att låta händerna vara upptagen med annat hela tiden? Vad startar det för process i mitt inre? Det tror jag att jag skall ta reda på. Vågar du pröva?