Människorna bakom seglingsintresset

I kväll har jag haft middag med fyra andra kvinnor mellan 25 och och femtio plus. Någon känner jag bättre än de andra, men jag känner alla dessa kvinnor tack vare seglingen.
25-åringen som har upplevt mycket för sin ålder
49-åringen som korsar Atlanten ungefär lika lätt som vi andra tar tåget till Stockholm
40+-aren som nyligen provat på att leveranssegla en stor båt Stockholm - Southampton
50+aren som seglar sin nya båt på kusten, men arbetat som kocka ombord på båt i Australien

Jag har en relation till var och en av dessa kvinnor, och oftast är det något som skall fixas, ordnas och ställas ut. Vi är alla rätt driftiga, och när jag träffar dem en och en, så är det oftast full aktivitet.

Ett bra sätt att lära känna varandra är att segla dygnet runt, med gemensamma vakter, då faller maskerna, stressen rinner av och det blir tillfället att diskutera livet, både stort och smått. Men hur ofta blir det segling dygnet runt? Ja, kanske 2013 om vi kommer iväg till Svalbard, men det är lite långt tills dess. Så i kväll har vi ätit middag, pratat om vad som faller oss in, och det blev en svindlande resa från ett Iran som krigsskådeplats, Indien som ett spännande land, till Marocko som turistland och en spännande angöring av hamnen i Rabat.

Ibland halkade vi ner i diket, dvs det kom upp något från segelklubben vi borde fixa med, men vi kom snabbt upp på banan igen, och pratade om något annat, t.ex chansen att jag kan arbeta mera med att skriva artiklar framöver, till att hur man skall få semestern att räcka till för allt man vill göra.

Ja, en alldeles vanlig torsdagsmiddag med fyra kvinnor som blev en spännande resa med människorna bortom seglingsintresset. Men visst slutade med att vi pratade om olika möjligheter att segla, nu till våren, i sommar, nästa vinter och sommaren 2013, för konstigt hade det väl varit annars.