 |
| Nawica på Vinga nyårsdagen 2010 |
Med några dagars ledighet tycker jag att tempot i livet har gått ner lite grann, fast det beror på vem du frågar. Mingel med vänner på kvällen annandagsjul, fika med väninna på stan på tisdagen, lunch med föräldrarna och sedan en middag hos goda vänner på kvällen. Det fortsatta med en dag på jobbet på onsdag, för att sedan skynda hem för att arrangera kvällens dammiddag. I går var det lunchbesök hemma hos mig på veckans rester och sedan vidare till frisören för att snygga till håret inför nyår. (det behövdes ingen föning pga vädret). Jag har precis skickat ett mail till min ungerska väninna som bor i Mûnchen. Seglingen för två veckor sedan tillsammans med gamla bekanta, bland annat en kollega från tiden på Central-IVA på Sahlgrenska som är narkosläkare från Ungern påminde mig om min väninna. Sedan finns facebook med allt från gamla klasskamrater från 9:e klass till senaste kontakten från min fina fotoaffär.
200 oöppnade privata mail från senaste rensningen i outlook är inget bra facit heller. Vet inte riktigt vad jag skall göra åt det, någonslags nyordning behövs. Jag skickar mail mitt i natten när alla andra sover, och tycker att det borde andra kunna göra också, fast det är nog jag som borde låta bli :-)
Jag inser att jag har ett högt tempo, och enligt många andra orkar jag mer än de flesta, men att hålla kvar och hålla alla kontakten levande tycker jag är svårt. För kvällarna och helgerna är oftast uppbokade med utsjöskepparkurs, GQSS-aktivitet, JRSK-aktivitet, SXK-aktivitet och rätt ofta kurs för Sjösportskolan. Jag gör det jag tycker är roligast, lever min dröm så gott det går i nuet och jag möter människor med samma intresse. Fast jag saknar alla dem jag inte hinner prata, eller rättare sagt inte prioriterar att prata med. För så är det, hela lívet är val och jag väljer det jag tycker är roligt och ger mig mest, oftast snabbt och utan att titta tillbaka alltför mycket. Inte som nu, när jag började fundera nu på morgonen.
En enda person förutom mina föräldrar som jag har träffat den här veckan träffar jag ofta, men resten av mina vänner går det långt mellan varven innan jag träffar. En del människor blir vänner väldigt enkelt, en del tar det lång tid med. Det som känns bra är att jag, som är så ingrottad i segling inte bara har seglande vänner, utan att det finns en och annan modig som vågar sticka in huvudet i seglargänget.
Det gäller för mig att försöka hitta människor som är mina motsatser, både när det gäller personlighet och intresse för att jag inte skall bli helt insnöad på segling och speciellt långsegling. Det vore roligt att prova på att kappsegla, men hur skall jag få ihop den tiden???
Men den kommande helgen tänker jag tillbringa tillsammans med vänner i båt ute på Vinga, och dom är alla nästan lika insnöade som mig, ialla fall när det gäller segling. Tar med mig "Den omöjliga isresan" av Eric Boye & Birgitta Boye-Freudenthal som inspiration inför kommande resor. Kanske blir det nya kontakter under helgen på Vinga med andra båtar och människor från Winga vänner. Jag tänkte ägna mig åt att umgås med mina vänner och förhoppningsvis lära känna dem bättre. Ett spel som heter "Lingon, Lådvin och Långkalsoner" kommer troligen att visa nya sidor av dem, som inte är relaterat till segling.
År 2012 är redan full av planer, och vilken tur att jag har skaffat mig en almanack med åtta dagar i varje vecka. Det är en "Nåndagsalmanacka" som skall rymma planer och idéer som inte får rum i den vanliga strukturerade almanackan. Annars är jag från 2012 helt elektronisk både när det gäller adressbok och almanacka. Dessa två filer skall fyllas med nya vänner och kontakter som dyker upp längs vägen, och förhoppningvis inga att radera. Några blir bara kontakter, andra blir vänner på riktigt, vad som blir vad får tiden utvisa.
Normalt sett får ett blogginlägg inte ta mer än 20 minuter att skriva, men det här tog längre tid. Så kortare och effektivare inlägg under 2012 blir nyårslöftet.
