Känslan av frihet...

Känslan av frihet, här ombord på fortissimon Agraff i januari 2012 

....kommer att infinna sig om att par timmar. Den där speciella känslan när jag släpper tamparna från brygggan, och båten glider ut. Det spelar ingen roll om det gäller en seglingstur för nöjes skull med egna båten, någon annans båt eller en navigationstur med Sjöklars båt Nawica, känslan att släppa tamparna är alltid lika härlig. Men nu är det varken den egna båten eller Nawica som lämnar kajen i dag, utan Farr65:an Celeste.

Känslan kom redan i går, på väg från jobbet mot Långedrag. Nere i hamnen hörde jag vågorna slå, ett fall stod och slog på någon båt, och vinden rufsade om håret. Bara jag hoppar ombord infinner sig känslan. Det blev ännu tydligare när vi bildade kedja för att langa ner dryck, toalettrullar med mera.
Men nu är det bara drygt en timme kvar tills jag ger mig av mot båten.

Vi seglar iväg längs Västkusten med relativt korta turer,  enbart i dagsljus och njuter av härligt sällskap, god mat och en och annan badtunna, bastu och troligen ett och annat dopp i havet.

Så nu är yllefilten, fleecefilten, baddräkten, yllemössan och överlevnadsoverallen nedpackade för en lång helg. För dig som inte är med ombord kommer du att kunna läsa om vår pågående segling direkt på Celestes blogg eller på hennes facebooksida.

Du som tycker precis som jag att seglingssäsongen aldrig tar slut, då finns det fortfarande seglingsmöjligheter. I Stockholms skärgård seglar Linda Lindenau fortfarande, kanske har hon någon plats kvar ombord. Här på västkusten har jag en julbordssegling helgen 15-16 december. I dagsläget finns det bara två platser kvar. I Marstrand finns det två kappseglingar kvar i år. Redan nu till helgen blir det Marstrand Winter Sail Race , och det verkar finnas plats för flera team fortfarande, då det finns båtar att hyra på plats. Som avslutning på kappseglingsåret året kommer Marstrands Segelsällskap att arrangera Frostbite race nästa helg. Samma helg kan du också segla Kryssarklubbens 12-timmars vintersegling, med gemensam målgång vid Rörö.

Så förhoppningsvis har du hittar något som kan ge dig en känsla av frihet innan året är slut, för känslan kommer tillbaks...

Dags att gå vidare...

Vart leder trapporna?

Det här huset med sina många trapport som alla utgår från samma plan, men leder till helt olika våningar och resultat, får vara bilden för helgens funderingar.

I dag har jag frågat mig om jag skall kliva av från ett trappsteg, antingen kliva ett eller två steg ner, eller skall jag göra ett jämfota hopp över till en helt annan trappa, eller kanske bara ta ett kliv ut i det okända. Det senaste är en mer vanlig strategi för min del, att kliva rakt ut i det okända. Det är i regel det enklast att kliva rakt ut i det okända, men jag funderar över vad som är mest utvecklande just nu.

Det är inte brist på andra trappor eller trappsteg, det gäller bara att hitta den smartaste vägen, som inte stjäl någon energi av mig, för energitjuvar har jag fått nog av. Kanske skall börja ta trappstegen ett och ett, istället för att ta två i taget. Ja, det är något att fundera över.

En riktig utmaning- vad är det?

Prata för 250 kvinnor- ingen utmaning

Jag fick ett mail i kväll, och jag blev både rörd och glad. En ung kvinna som jag beundrar skrev så här: Stina- jag förstår inte hur DU gör! Min fråga jag ställer mig själv ofta är: Vad skulle Stina gör nu?

Ja, vad skulle Stina göra i vissa situationer. Antaglingen skulle slänga mig handlöst på en idé, ett projekt eller ett erbjudande som jag inte kan motstå. Ibland reagerar jag blixtsnabbt, ibland bara snabbt, men sällan är jag eftertänksam så jag missar chansen därför. Men det beror på att jag inte har samma spärrar som många andra, på flera områden. Att ställa mig upp och prata inför 250 personer om segling och att våga ta ett steg framåt, det är ingen utmaning, det är bara roligt.

Segla i dimma och mörker- ingen utmaning

Det är ingen utmaning att ta ut Nawica med elever, på vilken nivå det månde vara, för att köra vare sig i mörker eller dimma. Att gå på kurs för att ta certifikat för att bli radioamatör, det kanske skulle kunna vara en utmaning, men om sanningen skall fram gäller det bara att läsa på ordentligt.

Celeste- kanske en utmaning

Efter att ha seglat ombord på Celeste i över 2000 M, så har jag inte provat att lägga till henne till kaj ännu. Det kräver bara planering och att skepparen är modig nog att släppa mig vid ratten, men någon riktigt utmaning är det inte.


Vad är en riktig utmaning då för Stina Jansson? Jo, att ändra på väl invanda beteende och sätt att hantera människor,saker och ting i tillvaron. För det lär bli flera utmaningar varje dag, för att ändra på vissa saker i livet. En sak som inte skall ändra sig, är devisen : Hur svårt kan det vara? Det här kan jag!