..och plötsligt händer det bara...

I kväll hände det faktiskt, inget alls dramatiskt egentligen. Malin kvällens lärare på kustskepparkursen och jag, lärare för utsjöskepparkursen kunde konstatera att troligen för första gången någonsin så var det enbart två kvinnor som var navigationslärare en kväll hos Kryssarklubben. Det kändes som vi egenligen borde ha firat, men vi hade fullt upp med att svara på frågor och dela ut material till våra kursdeltagare.
En lärarträff hos Kryssarklubben brukar bestå av 20 män, max två kvinnliga lärare och kanske två kvinnor i utbildningskommittén. Så frågan är var det nu det vände, eller kanske snarare, nu det hände att det inte längre är konstigt eller märkvärdigt att det är en kvinna som leder navigationsutbildningen?

I vilket fall som helst så har jag starta terminens utsjöskepparkurs, med 22 deltagare. Det var spännande att höra alla presentera sig, så mycket kunskap som finns i det här gänget. Det skall bli både roligt, spännande och även för min del lärorikt att lotsa det här gänget fram till utsjöskepparexamen. Den examen händer inte plötsligt, men efter tio veckor kryssande i Engelska kanalen med och mot tidvattnet, diskuterande båtens egenskaper, besättningens kompetens och om det är målet eller resan som är mödan värd, brukar det gå bra för de flesta.