Drivkrafter- det gäller att hitta dem....

Det finns många olika drivkrafter för människor, och det gäller att hitta sin egen drivkraft, om orken och kraften ibland tryter.

Mitt onda knä, skulle kunna hindra mig från mycket, men jag har lärt mig att bita ihop, och övervinna smärtan, för att göra det jag vill. Men jag måste träna hela tiden. Det betyder att jag går upp 05.45och sätter mig på motionscykeln och kör i 45 minuter, eller kör till gymmet för en timmes träning. Men ibland tar den orken bara slut.  Jag vaknar klockan 03.45 och inte kan somna om. Då går det att gå upp en morgon och gå iväg och träna, men när hela denna veckan är sådan där är det värre. Lägg till 9-10 timmar på jobbet varje dag, då tar det tvärstopp  en morgon, och så är det svårt att komma igång igen.

Den här veckan har varit sådan, och jag har jagat som en galning på jobbet, startat upp utsjöskepparkursen, gått på egen kurs och sovit 3,5 timma varje natt, det blir inte bra. Något svårt med motivationen.

Varje kväll har jag suttit insvept i min blåa färöiska filt och försökt återkalla känslan av lugn från sommarens Islandsseglingen, men det känslan verkar ha försvunnit totalt. Speed 150 km/h, rakt fram hela tiden!

Men efter gårdagens smått katastrofala kvällskurs, där jag tokskrattande för mig själv i bilen tog mig hem, undrade jag vad som skall få mig att gå kvar hela denna kursen. Jo, för att jag har bestämt att jag skall det, och för att jag har "lurat" med några av kursdeltagarna på kursen. Det går inte att ge upp nu.

Men träningen av knät är svårare av någon anledning. Jag tränar och tränar, men utan större entusiasm, jag har bara bestämt mig för att jag skall bli bra. Men det räcker tydligen inte för att hänga i, varje morgon 0545. Det gäller att hitta ett eller flera kortsiktiga roliga mål.

Så jag har satt tavlan med Celeste med fyllda svarta segel rakt på köksbordet, jag kan inte äta frukost utan att se henne. Nästa gång jag seglar henne 22-25 november, då skall jag hoppa ombord, istället för det åbäkandet jag gör nu för att ta mig ombord, för att jag inte kan lita på vänster knät! Där är första drivkraften att träna här och nu.

I kväll har jag varit och lyssnat på två killar som bestigit bergstoppar i Chile. De hade verkligen bestämt sig, de fick prioritera om vid två av topparna, men de blev nöjda ändå. När de pratade kände jag hur mycket jag längtar efter att vandra i naturen. Inte gå några kilometer på grusvägar eller elljusspår, utan vandra på riktigt. Så jag första eller andra helgen i november, då planerar jag att vandra på Hallandsleden eller Bohusleden, med övernattning i stuga. Gärna en badtunna i närheten där jag kan sitta och se på stjärnorna, med yllemössa från Fair Isle på huvudet.

Det gäller som bekant att äta elefanten i småbitar om man skall få i sig hela elefanten. Men med rätt drivkraft så klarar man av det också, för det har den här järnladyn bestämt!