vem är det du ser?

 

Jag var på afterwork i går kväll, i ett nytt sammanhang, och med nästan uteslutande nya kontakter. Det är rätt intressant, inga fasader, inga spel eller förväntningar som skall uppfyllas, utan bara positiva och nyfikna förväntningar. Det var en fantastisk kväll, jag blev uppfylld med energi av samtalen, men också men en massa andra tankar.

För visst är det så, även om jag anstränger mig ibland för att inte ge efter för en känsla av att jag borde vara på ett visst sätt. Det vill säga att jag borde vara glad, pigg och engagerad, fast jag egentligen inte känner mig ett enda dugg vare sig glad eller pigg. Engagemang önskar jag att jag kunde stänga av i bland, men det är svårt, speciellt om det är något jag gillar att göra.

För det mesta är jag glad, pigg och engagerad och det är vad du ser, när du träffar mig. För min strategi är att när jag inte är glad och pigg, då blir jag en eremit. Det brukar vara kopplat till att jag har skadat mig på något sätt, jag biter ihop och gör det jag absolut måste men inte mer. Jag stänger av ljudet på telefonen, läggger den i halllen, och där får den ligga ett dygn eller två. Jag öppnar inte mailen eller Facebook under tiden, jag bara försvinner.

Nu vet jag att jag inte är ensam om att försvinna, men det finns de som gör så för att de har ont i själen, dvs är ledsna eller bedrövade. Hur bra är du på att se de som försvinner? Ser du utan att förstå, eller vill du inte förstå? För visst är det enklare att inte fråga, eller inte bry sig. Vi lever alla livet i hög hastighet, och när livet flimmrar förbi, då hinner man inte alltid bry sig, eller så väljer man att inte brys sig. Jo, jag skriver man istället för jag, för det berör inte mig. Jag är alldeles för känslig, jag kan inte välja att titta bort, eller köra sanden i huvudet. Jag engagerar mig alltid om jag ser att någon mår dåligt, vare sig jag egentligen har tid eller ej. För vad är viktigare än en människas liv, och att få någon med mörka tankar att få molnen att skingra sig? Det gäller att se personen, inte ytan.

Så nästa gång du har en nära vän framför dig , fråga dig själv om du känner den personen, och vad du kan lära dig för nytt av henne eller honom. För frågan är är det skalet och ytan du ser, som du ser, känner och gillar eller är det människan bakom skalet du ser, känner och gillar?

Vem är det du ser?

Beroende av andra, kan det vara nyttigt?

Gamla elen

Just nu önskar jag att jag kunde mycket mera om el i båt än vad jag kan. Min elektriker har fått prioritera annat, och jag kan inte segla iväg med båten som planerat.

Jag blir varken arg eller ledsen på min elektriker, för jag har full förståelse för hans prioriteringar. Jag blir irriterad på mig själv att jag har kunskapsluckor som jag inte enkelt kan läsa in mig på, och sedan fixa snabbt och enkelt.

Jag avskyr att vara beroende av andra, jag känner mig instängd, inklämd och känner att jag är skyldig personen som hjälper mig något.

Jag brukar börjar genast fundera på hur jag kan skaffa mig mera kunskaper, och i det här fallet om el ombord. Frågan är hur mycket jag skall lägga tid på detta egentligen? Det finns ju andra kunskaper som är betydligt viktigare just nu för mig, såsom att lära mig Photoshop ordentligt, få ordning i båten, träffa vänner, ja listan av vad jag vill göra är lång.

Är det bra att vara så självständig, att alltid tänka att jag minsann kan själv? Ja, och kan jag inte, då bestämmer jag ofta mig för att lära mig.

Jag övar mig på att be mina vänner om hjälp, och inte alltid gå en kurs eller se till att lära mig så jag klarar mig själv, men det är inte enkelt. För att vara vara beroende av andra, det tycker jag inte är bra, men att få ta emot hjälp och inte bara hjälpa andra är bra för vänskapen. Ja, det är säkert nyttigt att vara lite beroende av sina vänner måste jag nog motvilligt tillstå.

Nää, nu åker jag och köper skor istället för att segla till Marstrand. Sedan tänker jag lägga helgen i min båt vid bryggan, för så fort den sista elkabeln är kopplad på söndag, då ger jag mig av. När jag släpper tamparna, då infinner sig en känsla av frihet som är obetalbar.

...vad gör jag med tiden?

tiden forsar fram, eller.....

Går tiden fortare helt plötsligt? Eller är jag inte lika bra på att utnyttja tiden som jag varit förut?

Bruka eller missbruka tiden? Skall jag boka in intressanta föreläsningar redan nu, eller skall jag vänta och bara gör det som faller mig in? 

Listan över planerade projekt, ideer till projekt och idéer som jag inte vet vad det skall bli av ännu, den fylls ständigt på. Så det där med att drälla runt och vara spontan, det är nog min sämsta gren. Funderar på att åtminstone göra en ansats att skapa mer spontan tid. Det är då jag skall njuta av att rena ogräs eller lacka trädetaljer på båten lite oplanerat, inte ticka av min lista med samma innehåll.

Mer tid att tänka, kan det vara bästa sättet att utnyttja tiden? Tiden är mycket demokratisk på ett sätt, alla har 24 timmar sju dagar i veckan. Sedan tar demokratin slut, någon får 3 månader att leva, andra mer än 90 år. Men det gäller inte att fylla livet med år utan med med mening.