lördag 6 juli 2013

vem är det du ser?

 
Jag var på afterwork i går kväll, i ett nytt sammanhang, och med nästan uteslutande nya kontakter. Det är rätt intressant, inga fasader, inga spel eller förväntningar som skall uppfyllas, utan bara positiva och nyfikna förväntningar. Det var en fantastisk kväll, jag blev uppfylld med energi av samtalen, men också men en massa andra tankar.

För visst är det så, även om jag anstränger mig ibland för att inte ge efter för en känsla av att jag borde vara på ett visst sätt. Det vill säga att jag borde vara glad, pigg och engagerad, fast jag egentligen inte känner mig ett enda dugg vare sig glad eller pigg. Engagemang önskar jag att jag kunde stänga av i bland, men det är svårt, speciellt om det är något jag gillar att göra.

För det mesta är jag glad, pigg och engagerad och det är vad du ser, när du träffar mig. För min strategi är att när jag inte är glad och pigg, då blir jag en eremit. Det brukar vara kopplat till att jag har skadat mig på något sätt, jag biter ihop och gör det jag absolut måste men inte mer. Jag stänger av ljudet på telefonen, läggger den i halllen, och där får den ligga ett dygn eller två. Jag öppnar inte mailen eller Facebook under tiden, jag bara försvinner.

Nu vet jag att jag inte är ensam om att försvinna, men det finns de som gör så för att de har ont i själen, dvs är ledsna eller bedrövade. Hur bra är du på att se de som försvinner? Ser du utan att förstå, eller vill du inte förstå? För visst är det enklare att inte fråga, eller inte bry sig. Vi lever alla livet i hög hastighet, och när livet flimmrar förbi, då hinner man inte alltid bry sig, eller så väljer man att inte brys sig. Jo, jag skriver man istället för jag, för det berör inte mig. Jag är alldeles för känslig, jag kan inte välja att titta bort, eller köra sanden i huvudet. Jag engagerar mig alltid om jag ser att någon mår dåligt, vare sig jag egentligen har tid eller ej. För vad är viktigare än en människas liv, och att få någon med mörka tankar att få molnen att skingra sig? Det gäller att se personen, inte ytan.

Så nästa gång du har en nära vän framför dig , fråga dig själv om du känner den personen, och vad du kan lära dig för nytt av henne eller honom. För frågan är är det skalet och ytan du ser, som du ser, känner och gillar eller är det människan bakom skalet du ser, känner och gillar?

Vem är det du ser?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Leta i den här bloggen