En blå dag.....

Året har börjar bra, har fyllt på med möten och upplevelser som givit energi och kraft. Men det behövs blåa dagar i tillvaron, och rosa vantar i kaschmir.

Stinas rosa vantar

Jag har tränat mitt skadade knä som en galning när jag varit ledig. Nu vet jag vad som krävs för att bli bra i knät, och jag vet nästan hur jag skall uppnå det. Axeln som jag skadade i olyckan för ett år sedan, den har jag tränat frisk och stark, fyra månader före uppsatt mål, men nu gäller det att hänga i, för att få alla seglarmusklar på plats. Peter Gustafsson på www.blur.se skrev för ett tag sedan om träning för kappseglare, men även vi som inte kappseglar måste träna för att ha ett bra liv ombord.

En blå morgon

Segling är helt klart bästa träningen för mig med att hela tiden hålla balansen och röra mig med små rörelser, så en balansplatta i köket får ersätta seglingen de dagar jag inte är på sjön. Får lägga till pilatesbollen för att få magträning.

En frusen vinsch

Skota och hissa segel är bra träning för axlar och armar. Gummiband och hantlar är hjälpen på vägen för att få fortsatt styrka när livet inte bjuder på arbete ombord.

Rigginspektion

Fotografera ombord kräver mycket av knät, inte alls som att fotografera med stativ på land.

Mot Vinga, i dag igen....

Ja, helt klart är allt bättre på sjön, för att jag mår bättre då, det gäller att fylla livet med blåa dagar på havet.

Varmt på insidan

I dag har vi kryssat till Vinga, ätit en mycket god grönsakssoppa och försökt segla gennacker tillbaka. Eller rättare sagt de var två som seglare lite mera, och vi var två som fotograferade lite mera.

Solen går ner

Det slutade med att vi fick ta till järngenuan och lägga till i mörkret i Hovåshamnen med en spröd isskorpa.

Solen går ner bakom Trubaduren

Varför har jag då haft rosa vantar hela dagen? Inte vilka rosa vantar som helst, utan vantar i kaschmir, med torgmadamsfingrar och uppfällbar topp. Med en Fladen säkerhetsoverall, kängor och underställ känns det lite klumpigt och inte alls gracilt när jag skall fotografera. Lägger jag därtill kniven och pannlampan så är det praktiskt rakt i genom. Då är rosa kaschmirvantar och leopardmössa lagom motvalls och ger bättre bilder.

Strax norr om Styrsö och Vargö

Lena och jag åkte direkt till Götas kök och bar, iförda våra overaller, kängor, pannband/mössa och vantar. Nu är det visserligen min stamkrog i hemmakvarteren, men de höjde inte ens på ögonbrynen utan frågade om vi ville ha ett bord för två.

Ja, detta har verkligen varit en blå dag fylld med energi, som följdes av en härlig solnedgång, och där mina rosa vantar har hållit delar av mig varm, och resten av kroppen glad