Varför är det såååå få kvinnor som är intresserade av miljö, säkerhet och teknik? Eller vill inte männen ha med dem? För jag var uppenbarligen den enda kvinnan i salen som kom själv, utan en man i sällskap. Sedan var det den grå eminensen av herrar som talade, hade åsikter och blev upprörda. Fast eftersom jag blev tillfråga ett par gånger, så fick även jag tala om dieselbakterier, rengöring av tankar mm.
Vad var nu detta för något jag var på? Svenska Kryssarklubbens Västkustkrets, tekniska kommittén hade bjudit in till ett seminarium om bränsle och det som växer däri, det som växer på våra propellrar och lite runt omkring, och där var jag i kväll, tillsammans med drygt 100 herrar. Jag fick trevligt sällskap av några mina fd utsjöskepparelever i vanlig ordning, men ingen kvinna som jag kände igen. Det spelar ingen roll vilket kön det är på deltagarna, men jag tycker det är viktigt att alla de kvinnor som färdas på havet också vill vara med och lära sig och diskutera.
Morgondagens uppgift, eller rättare sagt fredagskvällens nöje är att rita upp Emmas nya elsystem enligt alla konstens regler. Förhoppningsvis med lite hjälp av några duktiga vänner, så jag slipper gamla sockerbitar, spänningsfall och helt döda batterier ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar