tisdag 29 mars 2011

...våra utsjöskepparelever...



...är mycket inspirerande. Jag har egentligen 14 elever och J har 14 elever i sin lektionssal. För den här terminen var det dubbelt så många som ville gå kurs.  Vi fick dela på oss, dvs vi fick ha varsin kurs istället för en gemensam, där vi turas om att vara ansvarig för lektionen. Många erfarna elever ger en bra diskussion, men de är mer tystlåtna, jämfört med tidigare grupper, vilket kanske är tur, med tanke på att vi alltid nästan drar över tiden.

Det är mycket roligare att ha kurs tillsammans, än att ha varsin kurs, men det blir inte samma sak med diskussionerna om man är 30 personer i en grupp, än om man är 15.
I kväll hade vi förberett oss på varsin lektionssal, och funderade på hur vi skulle skicka den franska nautiska almanackan Bloc marin mellan salarna, då tekniken lade krokben för oss.

Vår följetong, den lösa kontakten i golvet i min sal plus det faktum att det helt plötsligt saknades en sladd till projektorn, gjorde att det blev helklass vare sig vi ville det eller inte för att kunna visa materialet med hjälp av projektorn.

Det blev en rolig lektion, med många bra synpunkter, och J och jag turades om att hålla i lektionen. Det är det som är allra roligast att vi turas om att dra i lektionen, och att vara sidkick. Ibland tar sidkick Jansson över, och J låter mig oftast hållas. Jag blev så inspirerad att jag fick lust att göra nästa veckas lektion med en gång, men nu gäller det att jag hejdar mig. Vi har haft tidvattenanomalier på schemat i flera veckor nu, men inte hunnit med det, så nästa vecka gäller det att vi får till det.

Först skall deras testprov justeras något sedan förra terminen, och skickas ut. Sedan är det dags att förbereda lektionsmaterialet inför lördagens lektion för Kvinna ombord-SXK. För att inte tala om Sailsafes arbetsmöte i morgon, SXK-teknisk träff på onsdag, miljöseminarium även det hos SXK på torsdag.

En inspirerande vecka har tagit sin början och det med en rivstart.Det återstår att se hur jag fixar det med en nyopererad axel. Tur att det finns snälla människor som både kör min bil och bär mina väskor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Leta i den här bloggen